Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Åter i Jerusalem. Storfursten och storfurstinnan Constantin. Krigsrykten. Heta dagar. Storfurstens besök i Omars moské, religiösa liberalism, förståndiga frågor. Biskop Gobats silfverbröllop. Ett annat bröllop. Biskopens parti och konsulns parti. Det rätta partiet. Drottning Victorias födelsedag i Jerusalem. Ökenvind och dess verkningar. Rosendalen. Små utflykter. Bethanien än en gång. Diakonissorna. Efterskörd samt återblick. Ökentider; deras frukt. Systerhemmet. Lilla Richane. Min sista dag uti Jerusalem. Godt budskap. Stormigt och stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 5 "
Det är ett barn, en liten arabflicka, som verkligen skall
sakna att icke se mig mer, som verkeligen sörjor att jag
reser bort! Lilla Rehane, du öknens mörkögda barn!
hvarför|- jag vunnit din barnsliga kärlek det vet jag icke,
mon — jag har vunnit den, och din tysta, långa
omfamning, dina tårfulla ögon, dem skall jag aldrig glömma, din
gåfva, din käraste lilla egendom, den lilla boken med
bilden och blomman uti, den skall jag alltid gömma och ditt
minne skall värma mitt hjerta såsom en blick af österns
sol när jag är långt härifrån, eller om jag än en gång
skall bland menniskor känna mig så ensam, som jag känt
mig här. Lilla Rehane haf tack ! . . . .
Rehane är en flicka om 7 år bland syster-hemmets
barn. Hon är icke af dess vackraste, men af dess bästa,
till hufvud och hjerta mest begåfvade barn. De svarta
ögonen blicka så eldigt och så klokt på en gång ur det
ljusbruna runda barn-ansigtet. De arabiska barnen äro
öfverhufvud de lifligaste och vackraste inom
Diakonisshemmet. Ett par af dem äro verkliga skönheter. De äro
i begynnelsen, då de komma dit, Båsom vilda foglar, och,
ovana vid all ordning och disciplin, rymma de stundom
under de första dagarne tillbaka till sina förra hem och
sitt dagdrifvande, regellösa lif. Men de återkomma snart:
minnet af systrarnes huldhet, af den goda behandlingen till
kropp och själ drar dem åter i deras krets, och småningom
vänja de sig vid ordning och arbete, och visa ej sällan
ganska goda naturgåfvor.
Låt mig säga några ord om detta systerhem på Sions
berg, som beskuggas utaf en af Jerusalems få Bköna
palmer och som utbreder sitt välgörande skydd öfver så
många små vildmarkens barn. Det är en telning från
Kaijerswerth, från Rhens strand, en telning ur Fliedners
plantskola, som redan utsändt så många liknande att
bereda fridens hem i den fredlösa verlden. Ar 185 1
öppnades hemmet hår för barn och för sjuka. Sex
Diakonis-sor hade ordnat, och inredt det och skulle der blifva
mödrar och vårdarinnor. Barnen och de sjuka kommo af
sig sjelfve. Aldrig besökte jag detta hem utan att känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
