Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Om bord. Reseminnen: Abugosch, Jaffa. Caipha. Missionärens hem. Dagar på Carmel. Resa till Nazareth. Genesareth. Tiberias. Forntidsdagar och hvardagslif. Bad och Beduiner. Tabor. Åter i Caipha. Något nytt under solen. Beyruth och Libanon. Emir Seid och hans hof. Sitti Camomilla. Druser och Maroniter. Araberna. Mahomet och Al Koran. ”Det lugna lifvets Amma”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
sjelfspilling, och bodde i Carniels många grottor och
klipphvalf. Berget blef, så tillsägandes, liksom en kupa
för "bin, som tillverkade andens honung. Men icke blott
Carmel, äfven Horeb, Saba och Libanon, Palestinas och
Egyptens öknar fyllde sig af ensliga bedjare och
betraktare, "som — säger en kyrkofader — "när anden dref
"dem gingo ut bland menniskorna att predika bättring eller
"förkunna Guds straffdomar." Småningom slöt» de sig
tillsammans för att motstå vilddjuren eller röfvarne, som
hotade deras heliga berg och ensliga celler. Så uppkommo
klostren och deras brödraskap.
Traditionen låter från Elias och Elisa utgå de
föreskrifter, som seduare gällde inom Rehabiternas, Esseneruas
och Therapeuternas Ordnar, och som sednast stadfästat sig
bos Carmeliternas, ehuru, efter Christus, idealet för lifvet
blifvit ett annat och vida högre, än enslingens sjelfspäkande
lif. Den som vill vara Christi lärjunge måste icke lefva
såsom eremit, skiljd från menniskor. Han kan väl, såsom
mästaren, draga sig tillbaka i ensligheten, men blott för
att der samla krafter till sina likars tjenst, till Guds rikes
befordran. Han söker icke sitt, utan andras bästa.
Carmel hade emedlertid flera klostersamhällen under
de första seklerna efter Christus; men intet sekel gick
förbi utan att de föröddes af araberna. Under Ludvig
den Helige bygdeå klostret, som egnades åt pilgrimer af
alla nationer. Den helige Basilius gaf klosterbröderna de
reglor, som än i dag göra Carmeliter-orden till en af de
ascetiskt strängaste inom katbolska kyrkan. När kejsar
Napoleon belägrade Ackra öppnade Carmels kloster sina
portar icke för pilgrimer, utan för döende och sårade.
Efter Napoleons nederlag vid Saida (det gamla Sidon)
bemäktigade sig turkarne klostret, dödade de sårade,
för-drefvo munkarne och förstörde alla bygnader.
Den nuvarande ståtliga klosterbygnaden är upprest
genom en munks, brodern Johan Baptists nit och ihärdiga
bemödanden. År 1819 kom han, sänd af sin Orden i
Rom. att tillse hvad man kunde göra för klostrets
återuppbyggande. och kom just för att se dess sista qvarlefvor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
