Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Om bord. Reseminnen: Abugosch, Jaffa. Caipha. Missionärens hem. Dagar på Carmel. Resa till Nazareth. Genesareth. Tiberias. Forntidsdagar och hvardagslif. Bad och Beduiner. Tabor. Åter i Caipha. Något nytt under solen. Beyruth och Libanon. Emir Seid och hans hof. Sitti Camomilla. Druser och Maroniter. Araberna. Mahomet och Al Koran. ”Det lugna lifvets Amma”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 1 46
och blickarne döko dit ned med outsäglig förfriskning och
glädje. Mig tycktes att jag aldrig sett någon sjö sä
himmelskt blå. Men också hade jag aldrig sett någon i en
sådan infattning af gula och bruna höjder. Ännu var jag
en och en half timmas väg derifrån, men från denna stund
blef färden idel intresse och lät mig glömma både hetta
och trötthet. Hamcth, som förut hade fört christna
pilgrimer på denna väg och visste hvad som intresserar dem,
sade mig namnet på åtskilliga märkliga ställen under
vägen, der öknen, — hvarest Jesus spisade den folkmängd, som
för att höra honom utsatte sig för hungerns nöd, en
förfärligt vild nejd, — här berget, från hvilket ban
predikade. rättfärdigheten i salighetens namn, ett
terrassformigt, isoleradt berg och en ypperlig, naturlig katheder.
Öfver do gula, ödsliga tistelklädda kullarne går vägen nu
under långa svängningar allt brantare nedåt, och allt större,
allt skönare utbreder sig den klara, himmel-speglande sjön
i halftnåneform för det tjusta ögat. Sjelf liknar den ett
öga, himmelskt blickande upp ur ett af ålder och arbete
djupt fåradt anlete.
Lik en klunga mörkfärgade koraller ligger staden
Ti-berias, en svartnad ruin utan höghet eller skönhet, vid
Genesareths strand. Först när jag kom närmare såg jag
flera vackra palmträd samt små gröna trädgårdar emellan
husen och ruinerna; ty ruinerna syntes mig utgöra större,
delen af staden ända från murarne och till den instörtade
turkiska moskén, öfver hvilken en skön palm lutade sig
liksom sörjande. Af andra bygningars halfva arkader och
torn kunde man sluta att de en gång varit ståtliga. Flera
jordbäfningar och i synnerhet den sednaste stora (år 1837)
hafva anstält förfärliga förödelser i hela denna nejd. Rundt
om staden var vildmark, här och der bestänkt med låga,
mycket törniga buskar af ljus grönska. Litet högre upp
på kullarnes terrasser lyste dock några väl odlade marker.
Stränderna rundt omkring sjön syntes öde, ingen enda liten
farkost visade sig på det klara vattnet, som nu upprördes
af en häftig vind. Tunga regnskurar hängde deröfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
