Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Om bord. Reseminnen: Abugosch, Jaffa. Caipha. Missionärens hem. Dagar på Carmel. Resa till Nazareth. Genesareth. Tiberias. Forntidsdagar och hvardagslif. Bad och Beduiner. Tabor. Åter i Caipha. Något nytt under solen. Beyruth och Libanon. Emir Seid och hans hof. Sitti Camomilla. Druser och Maroniter. Araberna. Mahomet och Al Koran. ”Det lugna lifvets Amma”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
fikon oliv- och graiiatäppletr&d, såsoin det tyckte», utan
vård. Vinrankan växte pä höjderna alldeles förvildad.
Det var vid Cana, som, enligt Johaunis Evangelium,
Jesus med sin närvaro helgade familjelifvets vigtigaste fest
— ty den firar detsammas begynnelse — och förökade
jordens glädjedryck genom ett under af sin Gudakraft, ett
evangelium, som borde framhållas för alla dem, hvilka
fördöma jordelifvets oskyldiga fröjdefester, samt äfven mot alla
dem. som tillegna sig jordens goda gåfvor utan annat mål
än sjelfvisk njutning. Efter Cana’s grönskande dal blir
nejden aili mera kal; man rider öfver stora, skoglösa fält,
bergen bli allt niera nakna: på venster hand öppna de sig
och låta öknar blicka fram, torra och gula. De höga.
lugna, mildt vågande konturerna af Libanons och
Anti-libanons bergs-sträckor i norr hvila ögat. Efter att hafva
kommit öfver ett par glatta, vådliga berg, icke långt ifrån
Nazareth, får man en god och jemn gångstig. Vägen går
nu ständigt nedåt och luftens hetta tilltager allt som man
sänker sig mot Jordans dal, och svärmar af små flugor,
»om likt ett sandregn jemt slå ner i ansigtet, tränga in i
ögon. näsa. öron, göra färden plågsam. Lyckligtvis var
det. äfven denna dag mycket moln på himmelen, och då
och då stänkte regn; ett mycket ovanligt väder för denna
årstid och för mig en verklig välgerning. Småningom blir
nejden alldeles skoglös, de gula backarne och fälten bära
nästan blott törne och tistel samt ett st.räft, stickigt gräs;
mon tistlarne ha ofta vackra blommor. Boningar ses inga,
ej heller djur, ej heller möter man menniskor, trakten är
en utbränd ödemark: men i fjerran framför mig ser jag
höja sig en hög bergssträcka. omgifven af en dimmig
luft-krets, en lifvande syn, som säger mig att jag nalkas
Jordans dal och Genesareths sjö. Men ännu länge rider jag
öfver solbrända marker i en het, qväfvande luft
Jag kan icke beskrifva det intryck jag erfor när de
gulbrända backarne på en gång, liksom med trollslag,
öppnade sig och läto mig se en klart blå sjö, djupt bäddad
emellan afrundade bergshöjder. Det var Genesareths sjö,
Pr. Bremer, liten. fV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
