Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Om bord. Reseminnen: Abugosch, Jaffa. Caipha. Missionärens hem. Dagar på Carmel. Resa till Nazareth. Genesareth. Tiberias. Forntidsdagar och hvardagslif. Bad och Beduiner. Tabor. Åter i Caipha. Något nytt under solen. Beyruth och Libanon. Emir Seid och hans hof. Sitti Camomilla. Druser och Maroniter. Araberna. Mahomet och Al Koran. ”Det lugna lifvets Amma”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 5 2
hundar och kattor, medan ön otalig mängd höns kacklade
inne pä gårdarne. Det var en blandning af tarfligt och
grannt, af lågt och högt, af färger och former, med ett
ord, det var sanut österländskt hvardagslif.
Emedlertid gick solen ned i skönhet, och den förfallna
staden, med sina krokiga gator och sköna palmer bland
ruinerna, den klara blå sjön sveptes i skuggor på samma
gång Bom en skär guldglans utbredde sig öfver Bashans
och Haurans purpurfärgade berg på andra stranden af
Ti-berias’s haf. Tunga dagg-moln, soin hängde deröfver, löste
sig småningom, månen gick upp och speglade sig i den
stilla sjön; fästet blef klart och fullt af ljus; blott öfver
Libanons berg norr ut hvilade ännu mörka skyar.
Ingen stad utom Tiberias (som af landets folk kallus
Tabaria) reser sig nu vid Genesareths strand. Man visar
norr ut fläcken, der fordom stod Bethsaida; af Chorazin
ocb Capernaum återstå endast, några stenhopar. Dessa
fordom stolta städer, öfver hvilka Jesus ropade sitt varnande
"ve", hafva försvunnit. Långt bort bland bergen i norr
ser man resa sig kupolerna af Sa/ett, en nu tillväxande
handelsstad, der, jemte i Tiberias, det mest judiska af
judendomen säges hafva befästat sig. Det var i Safed och i
Tiberias, som, vid tiden af Christi födelse och derefter,
lärda Rabbinska skolor blomstrade, i hvilka babylonisk
philosophi förmälde sig med judarnas heliga läror och födde
den s. k. judiska traditionen eller Mischna, sednare
sammanfattad i Talmud (ordet betyder läran), de nuvarande
palestinska judarnes hufvudbok ocli för många af dem en
större autoritet, än sjelfva Mose böcker. Såsom författare
af Talmud nämner man Rabbinen Juda med tillnamnet den
helige, som lefde vid Genesareths strand i medlet af tredje
århundradet efter Christus. Han åtnjöt af sina lärjungar
en vördnad, som nästan gick till dyrkan. Hau ordnade,
förökade och afslutade den Hebreiska traditionen med dess
utläggningar, legender och sägner (fem tjocka volymer), i
hvilka mycket klokt och skönt står vid sidan af mycket
dåraktigt och andelöst. Såsom författare till den vida
djupsinnigare Kabbalah (’ det öfverlemnade") eller åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
