Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Om bord. Reseminnen: Abugosch, Jaffa. Caipha. Missionärens hem. Dagar på Carmel. Resa till Nazareth. Genesareth. Tiberias. Forntidsdagar och hvardagslif. Bad och Beduiner. Tabor. Åter i Caipha. Något nytt under solen. Beyruth och Libanon. Emir Seid och hans hof. Sitti Camomilla. Druser och Maroniter. Araberna. Mahomet och Al Koran. ”Det lugna lifvets Amma”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 5 "
uf Hess sednare del, boken 6’oAar (glans, härlighet), nämnes
den lärde Rabbinen Simeon Ben Jochai. Österländsk
philosophi och hebreisk uppenbarelse-lära förena sig i den
till bildande af en andlig naturlära eller symbolik. Trons
fakta och verkligheter visas såsom grundade i andliga
phe-nornener och natur-lagar. (Jag har sett i denna bok
tankar och ljusblickar, dem jag aldrig skall förgäta, och jag
önskar att europeiska kompetenta forskare och
vetenskapsmän ville mera än hittills framdraga i ljuset dessa Asien»
fördolda »katter).
Man visar i byn Meirom, icke långt ifrån Tiberias,
de två namnkunniga judiska lärarnes och flera deras lärda
medbröders grafvar; de utgöra än i dag en vallfartsort för
Palestinas judar, hvilka hvart år i Maj der fira en fest till
mästarnes minne.
Dessa städers ocb deras skolors blomstring ödelade*
af mussulmännens förtryck; sednare kommo härjande
jordbäfningar. De hafva samfällt förvandlat nejden kring
Ge-nesareths sjö — den nejd som Josephus beskrifver såsom
jordiskt paradis, rikt på jordens ädlaste frukter och med
det skönaste klimat — till en ödemark. Tiberias,
äfvensom Safed och andra orter nära Genesareth skakades den
l:sta Januari 1 837 af en förfärlig jordbäfning, som
omstörtade en mängd hus och dödade flera tusen menniskor.
Min värd, Herr Weisemann, hade sitt hus vid stranden af
sjön och såg det instörta öfver sin hustru oeh tre barn.
Sjelf var han då i ett annat hus, som äfven instörtade;
hans knän och ben blefvo dervid svårt klämda; men han
lyckades dock krypa fram ur stenhoparne och upp till en
plats, der han tyckte sig fredad för de ramlande murarne.
Här gjorde han det löfte, att om Gud bevaradt; hans lif,
ville, han på detta ställe uppbygga ett nytt hus. Huset
är nu bygdt — (är hans närvarande hotel), — och Herr
Weisemann är omgift, har en utmärkt vacker fru och med
henne flera barn.
Tiberias har småningom börjat repa sig och dess
befolkning vinner pengar på handeln emellan Öster- och
Vesterland. Man fruktar för återkommande jordbäfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
