Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Om bord. Reseminnen: Abugosch, Jaffa. Caipha. Missionärens hem. Dagar på Carmel. Resa till Nazareth. Genesareth. Tiberias. Forntidsdagar och hvardagslif. Bad och Beduiner. Tabor. Åter i Caipha. Något nytt under solen. Beyruth och Libanon. Emir Seid och hans hof. Sitti Camomilla. Druser och Maroniter. Araberna. Mahomet och Al Koran. ”Det lugna lifvets Amma”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 r.o
Jag stiger aldrig till häst utan att erfara en betydlig
Ångest (som jag dock behåller för mig sjelf}, och märker
jag att min häst ej är säker fortfar denna ängslan under
hein ridten. Den känslan förbittrar naturligtvis färden,
men saltar (eller sockrar) hvilan och låter mig i dubbelt
mått njuta hvarje tillryggalagd färd, hvarje slutad resdag
såsom en lyckligt öfverstånden fara. Och så blef
förhållandet synnerligen denna resdag. Min hvita häst gick icke
säkert, utan snafvade och äfven stupade på glatta berg
eller bland stenar, och mer än en gång under vägen hade
jag måst rycka upp den. Den dag. då jag skulle bestiga
Thabor, befanns han vara sjuk af en böld på ryggen,
hvarföre jag måste taga Hameths (den grymme Abdullahs)
häst., som var stor och mycket < Idig. Hameth skaffade sig
en annan från staden. Jag var betydligt rädd för min
stora, eldiga häst och fann äfven hans gång rält
tröttsam : men när det sedan gällde att stiga uppför berget,
då prisade jag hans förträfflighet, och troligtvis skulle min
förra hvita häst mer än en gång hafva snafvat och stupat
der den bruna klef upp på starka och säkra fötter.
Ridten till Thabor medtog vid pass tre timmar. En
half timma innan man kommer till bergets fot blir marken
skogrik, och man har det i Palestina sällsynta nöjet att
rida i skuggan af tråd. De bestå till större ilclen af den
vackra palestinska eken, med kort och tjock stam, men
yfvig krona, samt af carouba- och therehint-träd. Då jag
först fick Thabor i sigte denna morgon var dess topp
insvept i en ljus sky, besynnerligt nog alldeles liknande den
på den Kaphaeliska taflan af transfiguration. Thabor
uppstiger frän slätten alldeles enstaka, oändeligen injukt
och så sy metrisk t att man på afstånd tycker sig se en
jettelik ättehög eller ett altare, bildadt af en
jettekoust-närs hand. Ju närmare man kominer, desto mera synes
berget resa sig och antaga en hög köl|formig skepnad. D>-t
är på alla sidor skogbeväxt.
Kritiska resande hafva påstått, att Tabor icke kunnat
vara det berget, som Evangelisterna vilat, beteckna såsom
stället för Christi förklaring, emedan redan före den tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
