Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Om bord. Reseminnen: Abugosch, Jaffa. Caipha. Missionärens hem. Dagar på Carmel. Resa till Nazareth. Genesareth. Tiberias. Forntidsdagar och hvardagslif. Bad och Beduiner. Tabor. Åter i Caipha. Något nytt under solen. Beyruth och Libanon. Emir Seid och hans hof. Sitti Camomilla. Druser och Maroniter. Araberna. Mahomet och Al Koran. ”Det lugna lifvets Amma”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
På återvägen genom staden förde mig Jakob till sitt
hem. Den långe Jakob är ett original, som vore värdt
både att studera och att måla af. Hans christendom är.
fruktar jag, blott "en öfverkorsad hedendom. Han är
full af sitt hemlands (Arabiens) vidskepelser och vantro.
Han hade fått, jag vet icke huru, i sitt, icke särdeles
ljusa hufvud, att jag vore ett mycket "stjernkunnigt
fruntimmer", och äfven kunnigt i allahanda magiska och
mystiska vetenskaper, och ban frågade mig med stort allvar
denna morgon om jag ej kunde upptäcka hvar skatter äro
förborgade? Jag svarade honom leende, att om jag det
kunde, så skulle jag vara rikare, än som nu är fallet, och
förnekade allt vetande om förborgade ämnen. Min vän
Jakob trodde mig icke och återkom sednare ständigt med
nya fåfängliga frågor, t. ex. : "det var en munk i
franci-skaner-klostret, som ban ej kunde tåla: kunde jag säga
om denne snart skulle komma bort?" — "Det var i dag
bröllop i hans hus; kunde jag säga om det unga paret
skulle bli lyckligt?" o. s. v. Kommen i hans hus bad
han mig förutsäga sina barns öden. Som jag såg, att det
ej hjelpte att motsäga Jakobs fixa idé om mig som
mästa-rinna af hemlig vetenskap, tog jag mod till mig och
begynte muntert förutsäga barnens, en flickas och fyra små
gossars öden och förvånades sjelf öfver min säkerhet och
oförskämdhet. Dock gjorde jag mina försigtiga vilkor.
Styfbarnet i huset, en liten gosse, som fadren menade
skulle aldrig blifva något af, han, just han skulle blifva
en stor man, göra stor lycka; men ban borde behandlas
mycket väl, skickas i skola, o. s. v. Dottern, en tolfårig,
fullkomlig arabisk skönhet, som skulle om några veckor
gifta sig med en ung handlande i staden, kunde bli
mycket lycklig om hon blefve en god, omsorgsfull maka och
mor o. s. v.
Jakob och hans hustru — som ännu var en skön
qvinna, af samma typ som dottren — höllo denna dag
bröllop för en deras unga slägtinge. Hon hade blifvit,
vigd på morgonen, men skulle enligt ortens sed. hela dagen,
intill aftonen, icke se och icke ses af sin brudgum, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
