Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Om bord. Reseminnen: Abugosch, Jaffa. Caipha. Missionärens hem. Dagar på Carmel. Resa till Nazareth. Genesareth. Tiberias. Forntidsdagar och hvardagslif. Bad och Beduiner. Tabor. Åter i Caipha. Något nytt under solen. Beyruth och Libanon. Emir Seid och hans hof. Sitti Camomilla. Druser och Maroniter. Araberna. Mahomet och Al Koran. ”Det lugna lifvets Amma”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 5 "
icke lemna huset. Hon satt nu här i full brudståt,
mycket utstyrd med silfver och guld. Hon var aderton år
gammal, såg god och förståndig, men icke glad ut. Jakobs
hustru lagade till bröllops-måltiden och bjöd mig smaka på
rätterna, Cucuzza, en slags kurbitur, fyllda med kokta
risgryn (en arabernas älsklingsrätt), hackadt kött, blandadt
med risgryn, inveckladt i vindrufsblad likt små dolmor,
och kokt, tjock sur mjölk (Lebben) med risgryn såsom en
slags gröt, äfven en arabisk hufvudrätt. Risgryn spelar
vid arabernas alla måltider en hufvudrol; till salta, sura
eller söta rätter, vid begynnelsen och slutet af måltiden,
alltid måste risgryn vara med. Jag har intet deremot,
tror denna föda lika sund, som den är välsmakande, och
har all aktning för den arabiska kok-konsten.
Nazareths dal är i afton full af lif och arbete med
skörden ; bergande. tröskande, rensande, allt sker på åkern
och allt med händer och fötter. Kameler och åsnor ligga
i sädeshögarne och äta allt hvad de orka. Annu en
besvärlig resdag till och jag är vid målet af min Palestinska
resa. Hvad jag längtar till det goda Carmcl!
Caipha, den 15 Juni.
Icke på Carmel, utan vid dess fot, i det gamla
Por-phyria har jag fått min vänliga bostad under de dagar jag
på denna kust måste invänta ångfartyget, som afgår till
Beyruth. Huru godt, huru ljufligt det kännes att efter
den besvärliga resan genom de barbariska nejderna med
de icke mycket bättre herbergena få hvila i ett af dessa
engelska hem) der det dagliga lifvet blommar i skönhet
äfven i de minsta små ting, och hos ett menniskopar —
det älskligaste jag träffat på Österlandets jord — der det
christna lifvet verkligen öfvergått till blomning och, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
