Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Om bord. Reseminnen: Abugosch, Jaffa. Caipha. Missionärens hem. Dagar på Carmel. Resa till Nazareth. Genesareth. Tiberias. Forntidsdagar och hvardagslif. Bad och Beduiner. Tabor. Åter i Caipha. Något nytt under solen. Beyruth och Libanon. Emir Seid och hans hof. Sitti Camomilla. Druser och Maroniter. Araberna. Mahomet och Al Koran. ”Det lugna lifvets Amma”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
Libanon (det hvita berget), denna elefant bland
bergen, bär på sin kolossala rygg, emellan Medelhafvet och
Cæli Syrias dal, emellan Palestina och det egentliga
Syrien. en half million menniskor, till största delen af asiatisk
härkomst, men af flera olika religionsbekännelser. I tider
af krig och förtryck eller under religionsförföljelser hafva,
sedan urminnes tider, folk ifrån slätten flytt upp på "de
goda bergen för att finna frihet och skydd. Ty i
dälderna emellan bergets kupoler framspringa ymniga källådror
och den fruktbara jorden, uppvärmd af solen, lönar rikligt
odlarens möda. Dit upp, på de besvärliga klippstigarne
följde icke lätt fienders skaror, och följde de, så var det
ej svårt att härifrån förjaga dem. Så kom efter hand
folkstam efter folkstam, sekt. efter sekt, och bosatte sig i
åt-skiljda dalar eller på afsatserna af skil|da
bergssträeknin-gar. Friheten och farorna gjorde dem krigiska,
nödvändigheten och bergets natur gjorde dem härdade och idoga.
De odlade silke och vin, de bygde byar och bostäder.
Ordnade under sina Sheiker, Emirer, prester och patriarker,
blefvo de småningom rika och mäktiga. Syriens
beherrskar fruktade Libanons folk och lät dem icke betala mera
skatt, än de sjelfva ville. Furstarne på berget ansågo sig
såsom borna friherrar och hafva intill denna dag förblifvit
det i jemförelse med andra furstar under stora Portens
spira. Den som från det 10,000 fot höga Sunnins topp
kunde öfverse hela berget, skulle njuta en sällsam anblick.
Han skulle se muhammedanska moskéer, Drtisiska Chalmys
eller Hallo»es, maronitiska samt grekiskt christna kyrkor,
kapeller och kloster i hundradetal resa sig pa bergets
hällar och terrasser, omgifna af små byar och af en
befolkning, som skiljer sig i utseende, klädedrägt, seder och
Bpråk, likasom i gudalära. Endast i ett komma de alla
öfverens, nemligen i att förkättra och huta hvarandra,
synnerligen komma druser och maroniter deri öfverens. Skönhet
och tapperhet utmärka Libanons folk. Religion, mera än
nationalitet är deras föreningsband. De äro styfva såsom
vanligen bergsfolk och hafva patriarkaliska dygder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
