Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Om bord. Reseminnen: Abugosch, Jaffa. Caipha. Missionärens hem. Dagar på Carmel. Resa till Nazareth. Genesareth. Tiberias. Forntidsdagar och hvardagslif. Bad och Beduiner. Tabor. Åter i Caipha. Något nytt under solen. Beyruth och Libanon. Emir Seid och hans hof. Sitti Camomilla. Druser och Maroniter. Araberna. Mahomet och Al Koran. ”Det lugna lifvets Amma”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
beredde dess förmultning. Muhammed, för hvilken en
qvinna — hans första hustru, den kloka Kadijah — gjorde
allt, ban gjorde intet väsendtligt för qvinnan. Kadijahg
ande har hämnat sig.
Muhammedanerne hafva väl slafvinnor eller — oek
herrskarinnor, men ingen Hustro i det gamla svenska
ordets sköna mening; folkel har qvinnor, men icke makar,
icke mödrar. Det måste då småningom dö. Det
muhammedanska Gudsbegreppet, så snarlikt det af ett blindt öde,
utan hjerta och utan förnuft, och den mörka resignation,
den brist af hopp och fredlig förkofran, som
alstras deraf, äro äfven frätande, dödande makter i ett folks
lif. Under sådana förhållanden måste man prisa Araben
för den dygd, han äger qvar, för hvad godt han ännu
har.
Ordspråket säger: gästfri, som en arab’, och
ordspråket är sannt än i dag. Araben är den gästfriaste
bland österländningar. Om du ropar till den roflystna
beduinen : "jag är din gäst"! så skall han föra dig i sitt
tält, försvara dig för fiender och undfägna dig med hvad
bäst han har. Men — han tnr sin skada igen på din nästa,
som icke är hans gäst. Äfven den futtigaste landtman
skall hälsa dig välkommen i sin bostad och dela med dig
sitt sista brödstycke. (Men — det påstås att han väntar
ett dubbelt så stort till tack)!
Araben är förnöjsam. Han är tarflig i mat och dryck
mer än någon annan man af österns eller vesterns folk.
Är han rik, så frossar han icke utom i frikostighet. Blir
ban fattig, så nedstiger ban till ringare vilkor utan att
blygas och utan att grufva sig. Han måste lemna sin
lysande divan: godt, jorden blir hans divan. Man sitter och
man sofver der lika väl, stundom bättre, än på den
guld-broderade. "Allah vill det; Allah är stor!" Allah är
öfverallt!" Och hans himmel är blid.
Araben ärar jemnlikheten — åtminstone till det yttre.
Han föraktar icke den fattige för hans fattigdom, och
hedrar icke den rike för hans rikedom. Han hedrar i
synnerhet andens gåfvor. Den rike Effendi sätter en lärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
