Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Resa kring mindre Asien. Tripoli. Latakiah. Gästabud och bal. Iskanderun. Mersina. Ressällskap och samtal om bord. Rhodus. Grekiska öar och minnen. Smyrna. Diakonisshemmet. Svenska konsulns hem. Lifvet i Smyrna. Grekland i Asien. Tre dagar på Mythilène. Åter i Smyrna. Polykarpus Martyren. Turkiska Dervischer. Afresa till Constantinopel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
ej emedan han i Jesu hjerta såg tyngdpunkten för
verlds-utvecklingen? Ett vackert uttryck i den Drusiska
religionsläran säger till Gud: "du, för hvilken det gifves ingen
tillflykt utom hos dig sjelf." IIos Gud, i hans kärlek,
genom hans verksamhet kan allt fullbordas, allt förklaras.
"Hvad som är omöjligt för menniskor, det är möjligt för
Gud." För oss kan det vara nog att veta huru han
verkar och hvad han vill, nog åtminstone för en gränslös
förhoppning. Christi egna ord gifva ofta anledning dertill,
och om andra synas motsäga dem, så torde det härröra
deraf att ban vid olika tillfällen hade blicken fästad på
olika stadier i verldsutvccklingen. Man kan äfven
uppkasta den frågan: om Gud sjelf till alla delar vet
utvecklingen, slutet af verldsdramat V Då han gaf menniskan
frihet, inskränkte han ju med detsamma sin allmakt,
och då han inskränkte sin allmakt inskränkte han
äfven, nödvändigtvis, sitt allvetande. Denna hans
inskränkning blef vår värdighet. Gud vet hvad han
vill, det är hans allvislu t : ban vill verldsharmonicn. alla
väsens fullkomlighet och lycksalighet, och verkar
oupphörligt derför — det har han sagt oss i sin uppenbarelse.
Det fria väsende, som ej vill såsom han, som framhärdar
t motsägelse, måste stanna i disharmonien, kanske stelna
eller ock upplösas i den. Det synes mig vara en klar,
helig, andlig naturlag. Kunna enskilta andeväsen så stanna
medan deras slägte uppgår till förklaring? — detta är
frågan. Frälsarens ord, Pauli hänryckta syner lösa den
icke fullkomligt. Ett mörkt "antingen — eller", står qvar
och måste, kanske alltid, stå qvar på jorden. Ett är mig
visst: ingen fullkomlig himmel så länge ett helvete af
skärande missljud finnes till. — Men det torde finnas
något, såsom den andra döden, då allt blir tyst, den sista
hädelsen liksom den sista sucken! ..... Detta står fast :
"menniskans värdighet ligger i hennes frihet; hennes adel,
liksom hennes lycksalighet bero af denna frihets rätta
bruk. Det kan ej vara annorlunda.
Så samtalade vi medan dagen sjönk och en outsägligt
härlig aftonglans spred sitt förklarande sken öfver alla före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
