Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Återblick på resan genom Archipelagen. Dardanellerna, Constantinopel. Min nya riddare. Sorgliga och glada nyheter. Fart uppföre Bosforen. Sultan Abdul Medschid. ”Asiens söta vatten.” Sophia-kyrkan. Janitscharerna. Delphiska trefoten. De svängande Derwischerna. Constantinopels inre. Brunnar. Bazar. Jern-kolonnen. Dschemberlidasch. Sagolik förändring. Något om Turkiet och dess framtid. Reformens hinder. Constantinopels stora sqvaller. Despotismen och friheten. Turkiets fruntimmer och prester. De vrålande Derwischerna. Österlandets och Vesterlandets idealer. Syriens ställning. Afresa till Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
hvarandra Born mest. Det är park vid park, landthus vid
landthus; här och der ott armeniskt öller grekiskt mod
öppnade fönster; de flesta äro dock turkiska, med
förgall-rade fönster och små häl för harems innovånarinnor att
titta ut. Emellanåt framskymta blomkrönta terrasser och
palatser ined trädgårdar frän kullo till kulle och dal till
dal, samt några höjder, blott beväxta mod tallar och
granar, en uppfriskande syn, oeh midt i all denna skönhet
framdansa de glittrande vågorna, bärande en verld af
ångbåtar, segelfartyg och kaiker: hafssvalor i flockar stryka
fram deröfver, hvita tnåsar svänga eller simma, porpoiserna
hoppa, delfiner tumla — allt är lif och lust. Solen lyser
på Asiens och Europas stränder. De tyckas le mot
hvarandra och såga såsom skalden Tyanites i sin
Bosphoro-rnachia: "Om än du är den skönaste, så är fördelen min,
ty det är jag som betraktar dig!"’
De kejserliga kaikerna ligga vid stranden tomma.
Sultanen är i moskén, en liten en, hvars minaret döljes af
träden. Vi stiga der i land och ställa oss vid utgången
af moskén åt stranden till. En militär-officiant anvisar
oss plats rätt vänligt och rödjer undan folk, som vill
tränga sig närmare moskéens trappor; vaktor äro uppställda
emellan den oeh stranden. En tjock fru, i europeisk
drägt och halmhatt, låter dock icke undantränga sig. Hon
är välklädd, i half sorg, har en liten gosse och en liten
flicka vid hvardera handen, har ställt sig närmast moskéns
trappa och strider med de vakthafvande, som vilja föra
henne längre nedåt. De lemna henne slutligen der hon
är. Hvem är hon? Fru. så berättas det. till diVektören
för sultaneus kapell. Denne, en italienare, så berättas det
vidare, har gifvit en present åt ott af fruntimren i
sultanens harem oeh har sedan ej blifvit sedd utom palatset.
Två veckor äro nu sedandess förflutna; hans fru har låtit
efterfråga honom öfverallt, annonsera i dagbladen och är
nu här för att fråga sultanen hvart hennes man tagit
vägen. Det är en oskön och ganska korpulent dam, men
bennes blekhet och hennes barn jemte denna historia ge
henne intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
