Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Återblick på resan genom Archipelagen. Dardanellerna, Constantinopel. Min nya riddare. Sorgliga och glada nyheter. Fart uppföre Bosforen. Sultan Abdul Medschid. ”Asiens söta vatten.” Sophia-kyrkan. Janitscharerna. Delphiska trefoten. De svängande Derwischerna. Constantinopels inre. Brunnar. Bazar. Jern-kolonnen. Dschemberlidasch. Sagolik förändring. Något om Turkiet och dess framtid. Reformens hinder. Constantinopels stora sqvaller. Despotismen och friheten. Turkiets fruntimmer och prester. De vrålande Derwischerna. Österlandets och Vesterlandets idealer. Syriens ställning. Afresa till Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2*6
hvilka, såsom Luther säger, den store fadern stundom kastar
åt barnen, för att låta dem märka sin närhet." Oeh huru
många sådana har han ej kastat till mig under denna min
resa!
Klockan 1 2 stod jag i Sophia-kyrkan, tagen, betagen
såsom jag ännu ej varit det af något tempel eller
konstverk af menniskohand. — Af bygnadskonst ocli stil o. s. v.
förstår jag föga; ändå mindre af denna konsts konstord.
Jag skall derföre ej orda om Ajiä Sophia såsom
konstverk. endast sitga några ord om det intryck eller den bild,
som detta tempel bland jordens tempel för alltid lemnat
qvar i min själ. Alla stora kyrkor, som jag hittills sett,
oeh Peterskyrkan i Rom främst bland dem, ha tör
mycket af det verldsliga och menskliga, för mycket af
kapel-ler, monumenter. ornamenter, statyer, taflor, sidogångar
och sidotankar. Peterskyrkan i all sir. storhet och prakt
är framför allt en påfvedömets npotheos. Helgonbilder,
påfvar och biskopar och bilder af dem. som tjenat den
påfliga stolen, ses pä alla håll, englar flyga, bärande
påfvc-mössor, till himlen; öfverallt framtränga menskliga figurer
och fnnder. I Sophia-kyrkan hvälfver sig allt omkring en
enda stor tanke, den allt måste tjena, oeh hvilken genast
anslår syn och sinne med klarhet oeh kraft. Storhet och
enhet, majestät och harmoni — se der den idé. omkring
hvilken kyrkan hvälfver sig. Allt deruti tjenar till att
framhålla densamma, de sköna pelarne från templen i
Ephesus och från Solens tempel i Baalbeck, bärande dess
cirkelrunda hvalf; de öppna, hvälfda gallerierna högre upp
i dess fyra hörn; de stora majestätiska hvalfven; ehoren i
öster och vester: gallerierna i norr och söder, — allt
omger det stora, fria, af ingen pelare uppehållna eller afbrutna
rummet, öfver hvilket sväfvar den underbart lätta, sköna
kupolen, genom hvars krans af fönster ljuset inströmmar,
upplysande hela rymden harmoniskt och skönt! Huru
nedifrån den dunkla grunden — der de hedniska templens
mörkröda och gröna kolonner stå i dyster skugga (men
så sköna ändå) — allt stiger, allt höjer sig,. allvarligt i
färger och former, men likväl ju högre ju friare, ju gladare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
