Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Återblick på resan genom Archipelagen. Dardanellerna, Constantinopel. Min nya riddare. Sorgliga och glada nyheter. Fart uppföre Bosforen. Sultan Abdul Medschid. ”Asiens söta vatten.” Sophia-kyrkan. Janitscharerna. Delphiska trefoten. De svängande Derwischerna. Constantinopels inre. Brunnar. Bazar. Jern-kolonnen. Dschemberlidasch. Sagolik förändring. Något om Turkiet och dess framtid. Reformens hinder. Constantinopels stora sqvaller. Despotismen och friheten. Turkiets fruntimmer och prester. De vrålande Derwischerna. Österlandets och Vesterlandets idealer. Syriens ställning. Afresa till Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•2 4 7
Andra gången såg jag det en aftOD. En stad af hvita
•egei simmade i fjerran på en himmelsblå spegel — kun
det »sra St arta ha/vet t Ja. oeh vi skola snart se det på
närmari’ håll! Kaiken med den gyllne amerikanska örnen
simmar genom Bosforens lugnade vågor, bärande de vaekra
prinsessorna, den lilla prinsen, deras goda föräldrar, den
nnge lörd Dufferin. hvars minsta gåfva är hans stora
rikedom — son af en skön och snillrik moder, Seheridans
sondotter och nu bosatt vid Therapia, nära Bujukdéré. —
Vi hasta mot det sollysta fjerran, som likt ett haf af ljus
öppnar sig vid slutet af Sundet, nu mörkt af höjdernas
skuggor.
Såsom tvenne utsträckta armar följas Asiens och
Europas stränder åt, men allt som man nalkas Svarta
hafvet skilja de sig mer oeh mor, bli ödsligare, högre, vildare,
naknare, slutligen upphöra både träd och bostäder. Nu
resa sig sista "Chateau d’Asie. och Chatean d’Europe" med
höga fyrtorn på hvar sin strand tsåsmn till afskedshelsning.
och de syskonlika stränderna sluta tvärt och ge rnni åt
en oöfverskådlig vattenmassa, som utbreder sig ät alla
håll. Det är Svavla hafvet, namnkunnigt för stormar och
tragiska tilldragelser alltifrån barnainörderskan Medea och
till det sednaste mördande kriget på Krim. Nu är det
Svarta hafvet dock lugnt oeh vänligt och skönt i sin
oniät-lighit. skönt äfven af de hundradetals hvita segel, som
svälla öfver dess djup. af de väldiga ångare, soin fara dem
förbi och kasta sina hvirflande rökplymer fjerran. — Och
stig upp på den s. k. Jritens kulle — "Jasons eller
Herkules graf" säger en tradition — eller pä den höjd.
Som bär dou Genuesiska fästningens ruiner, — blicka
ut öfver dessa murar, se detta haf och Bosforen»
stränder pà en gång. och du måste tttropii: "härligt,
makalöst!"
Ej heller äro alla Svarta hafvets minnen mörka. Det
kallades det "oyüstvänliga" i äldsta tider, då vilda, roflystne
folkslag allena bi-bodde dess stränder, men nämndes det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
