Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Återblick på resan genom Archipelagen. Dardanellerna, Constantinopel. Min nya riddare. Sorgliga och glada nyheter. Fart uppföre Bosforen. Sultan Abdul Medschid. ”Asiens söta vatten.” Sophia-kyrkan. Janitscharerna. Delphiska trefoten. De svängande Derwischerna. Constantinopels inre. Brunnar. Bazar. Jern-kolonnen. Dschemberlidasch. Sagolik förändring. Något om Turkiet och dess framtid. Reformens hinder. Constantinopels stora sqvaller. Despotismen och friheten. Turkiets fruntimmer och prester. De vrålande Derwischerna. Österlandets och Vesterlandets idealer. Syriens ställning. Afresa till Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
’ler ung» tärnor, öfver hvilkas lagra ansigten lifvet ännu
ieke kastat någon »kugga. vandra i skönhet; der gröna
terrasser utanför mina fönster stiga mot höjden, bårande
cypresser och accasier högt mot himlen» blå, der jag alla
dagar njuter lifvets ro och glädje I Och detta allt är
sanning, är verklighet.
Att min ridderlige vän Williams junior öfverlemnade
mig till herr Williams senior, att jag under dennes och
den amerikanska örnens »kydd fördes i en präktig kaik.
»om, vid lin riddare» årslag flög på vattnet från Peras
strand och Bosforen uppföre till Bajukdérés, det hörer ock
till min gaga. Att det sköna hem, der jag nu vistas,
tillhör den amerikanska ministern, M:r William», att deu goda
feen är hans fru, de sköna prinsessorna han» två döttrar
— jag bör äfven nämna en liten prins, perlan bland
pojkar, som är lian» sn» — - det torde du, käre L *. utan att
vara trollkarl, redan halva gissat såsom sagans sanning.
Det hindrar ej att sanningen, att verkligheten är skönare
än sagan. Äro de icke alltid så, nemligen då de äro
tiköria
Ovärderligt har det varit och är det mig att här, eti
liten tid. fä dröja i ro, få läsa, tänka, lyssna till mina
egna oeh andras tankar, och samla de intryck jag fått
under mera än sju månaders vistande pä Österlandets jord, under
Turkiets spira och slutligen i dess hufvudstad. Jag vill
nu tedkna mig till minne» något deraf, både löst och fast,
oeb först några af de scener, soln jag på sednaste dagar
skådat under utfärder ined den älskvärda familj, hos
hvilken jag är un gäst, på Bosforen» stränder, der Asien
oeh Buropa gilsta hos hvarandra såsom på oafbruten
fest
Vid Bujukdoré gör Bosforen en böjning, och från
sundets midt ser man öppna »ig ilet Svarta hafvet.
Första gången jag såg det var det mörkt, Medea-likt,
hotande under mulen himmel — hu I Jag vill ej se mera
deraf; jag hade sett nog. Skeppsbrott och blodiga
slagt-ningar utgöra Svarta hafvets förnämsta minnen, ting ville
ej hafva närmare bekantskap dermed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
