Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Återblick på resan genom Archipelagen. Dardanellerna, Constantinopel. Min nya riddare. Sorgliga och glada nyheter. Fart uppföre Bosforen. Sultan Abdul Medschid. ”Asiens söta vatten.” Sophia-kyrkan. Janitscharerna. Delphiska trefoten. De svängande Derwischerna. Constantinopels inre. Brunnar. Bazar. Jern-kolonnen. Dschemberlidasch. Sagolik förändring. Något om Turkiet och dess framtid. Reformens hinder. Constantinopels stora sqvaller. Despotismen och friheten. Turkiets fruntimmer och prester. De vrålande Derwischerna. Österlandets och Vesterlandets idealer. Syriens ställning. Afresa till Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Constantinopel har tvenne der bosatta derviscb-ordnar,
de så kallade Mewlis eller svängande derviseherna i Pera
och "Ruffei" — eller de vrålande derviseherna i
Sku-tari. Jag giek en dag med Baron Bi ckfriis att se de
sednares gudstjenst. Deras Tékié hade blott på en sida
ett litet galleri för främlingar; men detta var helt nära
invid ehoret eller den delen af Tckiét, der de Öfverste
derviseherna stå. Der framträdde en åldrig man af
patriar-kalisk skönhet, sådan vi knnna tänka oss Abraham då
Melchisedek offrade honoin bröd och vin. Så
vördnadsvärd, så vacker, så mild oeh hög såg han ut med sitt
långa, hvita skägg, sina orientaliskt sköna drag och sin
ståtliga, men enkla klädsel. Han bar en vid, lång grå
röck, en bred silkesgördel, den turkiska turbanen och gula
tofflor. Tvenne yngre män ledde honom med djup
vördnad fram till en l&ndstol och blefvo sedan, jemte
åtskilliga andra män, stående omkring honom, såsom hofherrar
omkring sin konung. Uppträdet begyntes dermed att fyra
gigantiska dolkar, med jernkedjor, lika gissel, fästade kring
handfästet, buros fram till den högvördige mannen. Han
profvade deras uddar, visade dem för sin omgifning och
för åskådarne, satte sedan den ena dolken efter den andra
med udden mot sin tinning och vred dem omkring såsom
ville ban borra in dem i hufvudet. Men naturligtvis kunde
hvarken jern eller stål hita på en så underbart helig
man ! . . . . Dernäst manipulerades några andra sårande
instrumenter, förmodligen för att göras harmlösa. Nu
inkommo genom dörren åt gatan ynglingar och gossar, som,
den ene efter den andre, lade sig framstupa utsträckte för
den store derwischens fötter. Han steg då långsamt upp
och behagade i nåder trampa på de liggande, alltifrån
nacken utåt hela ryggen och ned mot benen. Under denna
promenad i gula tofflor stöddes hans armar nedanom
armbogen af de två derwischerna till höger och till venster
om honom, dock så lätt, att han tydligen icke stödde sig
på dem annorlunda än för att hålla sig i jemnvigt. De
trampade ynglingarne reste sig derefter upp, kysste den
helige faderns hand eller gula tolle] och afträdde. Äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
