Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Återblick på resan genom Archipelagen. Dardanellerna, Constantinopel. Min nya riddare. Sorgliga och glada nyheter. Fart uppföre Bosforen. Sultan Abdul Medschid. ”Asiens söta vatten.” Sophia-kyrkan. Janitscharerna. Delphiska trefoten. De svängande Derwischerna. Constantinopels inre. Brunnar. Bazar. Jern-kolonnen. Dschemberlidasch. Sagolik förändring. Något om Turkiet och dess framtid. Reformens hinder. Constantinopels stora sqvaller. Despotismen och friheten. Turkiets fruntimmer och prester. De vrålande Derwischerna. Österlandets och Vesterlandets idealer. Syriens ställning. Afresa till Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
återspegla för-christliga, österländska typer?! Ty — icke
den man (eller menniska) som tjenat Guds sedliga ordning.
Guds och Christi Rike på jorden, utan den, som i blind
lydnad tjenat den påfliga kyrkan eller ock tillbringat sitt
lif i kroppsliga sjelfspäkningar, förklaras af henne för —
heliff! Och liksom individens, så är ock statens och
samhällets högsta mål enligt hennes lära : icke Guds-rike, utan
Kyrkan.
Annorlunda framställa sig lifvets idealer i den yngsta
bildningen af det religiösa medvetandet, vi mena den
Evangeliska, der denna framstår i sin renhet; Och om dessa
idealer utvecklat sig fullast i protestantiska länder, så
omfattas de likväl af alla tänkande christna inom alla christna
bekännelser hvar helst på jorden. Den bästa man — ty på
fullkomlig helighet kan ingen menniska hafva anspråk —
är, enligt den evangeliska åsigten, icke den, som ger
mycket allmosor, som tillbringar sitt lif med botöfningar
eller i blind lydnad för kyrkan, utan den soic egnar sitt
lif att tjena Gud och sina likar efter sitt pund och uti
Christi anda. Han ger kanske inga allmosor alls — i
penningar; men hänger sin tid och sina krafter till att, i smått
och i stort, befordra sina likars bästa, samhällets
förkofran, så att det må komma närmare all utvecklings mål,
Guds rike, "såsom i himmelen så ock på jorden." Han
tänker dervid icke mycket på sin egen lön, sin egen
salighet. Han har dertill icke tid ; han tänker så mycket
på andras väl oeh på det värf, som Gud anförtrott honom.
När han är vid slutet af sin arbetsdag på jorden väntar
han ingen Apotheos af kyrka eller stat, han räknar ej
heller de många tysta tårar, dem hans bortgång framkallar, ej
de tacksamma suckar, som lyfta hans namn till Guds thron.
Och när han står inför den Evige Husfadren frågar han
icke efter sin lön eller efter sin hedersplats i hans rike.
Han tänker icke på sig. Att få vara der hans mästare
är, att få tjena honom uti hans verlds-tempel och "se hans
härlighet", det är honom högsta lön och högsta salighet.
Vet du någon högre?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
