Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Sista anblick af Österlandet. Första syn af Greklands kuster. Första intryck af Athén. Första bekantskaper. Besök på Akropolen. Eleusis’ vik. Afton vid Olympion. Audiens hos drottningen. Det unga Athén. Det unga Grekland. Den nya Akademien. Vandringar och samtal. Drottningens trädgård. Aftonscen och morgonsyn. Stora utsigter inom liten rymd. Athéns Gudaborgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grekland och dess öar. 7
templets ädla och storartade proportioner; och de ståtliga
Propyleerna, eller uppgången till gudaborgen, stå med
sina trappor och kolossala pelare såsom en värdig bild
af den grekiska bildningens rum i verldshistoriens
Akropolis.
Utsigten genom Propyleernas öfversta pelarhvalf öfver
slätten åt Piräus, åt hafvet och öarne hugsvalade mig efter
det sorgliga intryck jag erfor af förstörelsen inom sjelfva
borgen. Ty det är icke tiden, som här rest sitt
högtidliga, tysta "memento mori" af fornålderns storverk; dess
hand helgar i det den nedböjer, helår i det den slår, och
låter en ny skönhet uppstå på den förstas grafvar. Nej,
det är menniskans blinda, vilda raseri, som här huserat
och härjat; det är råheten och våldet, som trampat Solons,
Perikles’ och Phidias’ verk! . . . Väl må Minervas fogel
klaga och sucka i nattens stillhet på Parthenons ruiner;
ty gudaborgens tillstånd företer en den sorgligaste syn af
barbariets seger öfver vishetens och skönhetens välde*).
Man vandrar deruppe uti ett verkligt chaos af sönderbrutna
och splittrade ornamenter, händer, fötter, hufvuden,
draperier, kolonner, altaren, friser. Först sedan en tid har
mail begynt att söka reda detta chaos och rädda från total
förstörelse hvad ännu kan räddas, samt röja bort de
massor af grus, som på många ställen betäcka de störtade
*) Lord Elgins rof — med turkisk tillåtelse — af flera utaf
Parthenons skönaste prydnader, ehuru icke att räkna till
vandalismens bragder, alldenstund det torde mera tjenat att
bevara, än att förstöra dessa mästerverk, har dock med rätta
framkallat ädelsinnade Philhelleners vreda eller klagande
protester, som för Greklands räkning återfordrade Greklands verk.
Grekland sjelf, blödande och utmattadt efter befrielsekrigets
ansträngningar, mäktade då intet göra för att häfda sin rätt
till sina skatter. Det kände den likväl och smärtan af
förlusten. Dessa känslor funno uttryck i en rörande sägen, som
uppstod i Athén då en af de fem sköna Knryatiderna från
Pandroseum flyttades ner i staden for att derifrån föras till
England. "De fyra qvarlemnade flickorna" (Karyatiderna),
hette det, "hördes om aftonen öfverljudt klaga, och nere i
staden svarade dem klagande den röfvade systerns röst."
Poesiens genius lefde ännu bland Athéns ruiner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
