Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Sista anblick af Österlandet. Första syn af Greklands kuster. Första intryck af Athén. Första bekantskaper. Besök på Akropolen. Eleusis’ vik. Afton vid Olympion. Audiens hos drottningen. Det unga Athén. Det unga Grekland. Den nya Akademien. Vandringar och samtal. Drottningens trädgård. Aftonscen och morgonsyn. Stora utsigter inom liten rymd. Athéns Gudaborgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6 Tjugunionde stationen.
Måndags afton.
I dag hade Eolus behagat stänga in sina ostyriga barn,
och jng kunde i ro bestiga Akropolen, dit herr H** hade
godheten ledsaga mig. För de inånga, hvilka, liksom jag,
haft ganska oklara begrepp om denna ryktbara plats, vill
jag nämna, att namnet betyder den höga (eller högt
liggande) staden, att hvar forn-grekisk stad hade sin
Akropolis, som utgjorde dess fästning och stället, der dess
vigtigaste skatter och minnen inneslötos, samt dit stadens och
nejdens befolkning i krigsnöd tog sin tillflykt.
Athéns Akropol är en klippa, som, platålikt, tvärt
uppstiger från slätten. Murar, till en del rätt väl
bibehållna, stå rundt om dess öfre kant. Inom dem är en
mängd ruiner af fordom stora bygnader. De största och
bäst bevarade äro af de trenne ryktbara templen Parthenon
(eller Jungfrun), helgad åt Minerva, Erechteon, åt Thesei
fader, hjeltekonungen Erechteon, och Nike, helgadt åt
segrens gudinna, af hvilken en skön bild i basrelief ännu
pryder det lilla vackra templet. I Erechteons-templet, ännu
utmärkt för fulländningen och skönheten af dess bildstoder
(Karyatiderna) och andra prydnader, visar man stället, der
Neptun och Pallas-Athena sägas hafva täflat om herraväldet
öfver staden. Neptun slog marken med sin treudd och
lät en saltkälla uppspringa, Minerva lät uppväxa ur jorden
— ett olivträd, och stadens innevånare voro visa nog att
utvälja fridsträdets gifvarinna till stadens skyddarinna
och laggifvarinna, hvilket emedlertid icke hindrade dem att
lefva i beständiga fejder. Men så var den tidens sed.
Mera än alla andra folk på den tiden har dock Athenas
vårdat fredens konster och sköna idrotter. Stället inom
Erechteons-templet, der saltkällan och olivträdet uppsprungo,
utmärkes nu af djupa remnor, som gå långt ned i jorden.
Men både källa och träd äro försvundna, om de någonsin
funnits der. Af Parthenon-templets praktfulla kolonnader
och friser står ännu nog mycket qvar för att utvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
