Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Sista anblick af Österlandet. Första syn af Greklands kuster. Första intryck af Athén. Första bekantskaper. Besök på Akropolen. Eleusis’ vik. Afton vid Olympion. Audiens hos drottningen. Det unga Athén. Det unga Grekland. Den nya Akademien. Vandringar och samtal. Drottningens trädgård. Aftonscen och morgonsyn. Stora utsigter inom liten rymd. Athéns Gudaborgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(>
Tjugunionde stationen.
men vägen dit, den heliga vägen, går ännu, såsom fordom,
tvärt öfver Athena-slätten, och vi kunna härifrån med
blicken följa dess mjuka bugter, der den träder ut ur
olivskogen, går fram öfver slätten och förlorar sig emellan
bergen midt öfver Athén. Det var på den vägen, som
fordom, vid de 3tora Eleusiska festerna, otaliga skaror
drogo fram, äfven Greklands vise, (men icke Sokrates) och
Jßomas kejsare, för att i Eleusis’ ryktbara, hemlighetsfulla
tempel låta viga in sig i dödens och — lifvets mysterier,
— söka ljus öfver dem. Nu ses på den vägen blott
landtfolk med dess åsnor, samt vagnar med vetgiriga
turister.
Blicken, som härifrån följer (höger ut) Parness’
vå-giga bergskedja, upptäcker der en genomskärning med
branta väggar och en rund kulle i bergets sköt. Det är
Phylc, stället, der Tbrasibulos räddade sig och friheten,
medan de trettio tyranner grasserade i Athén, der ban
befästade sig, jemte män, frihet- och r&ttälskande såsom han,
der han ur sitt örnbo i Apollo-skogens sköte*) skådande
fritt öfver Ättikas och Eleusis fält, närde sitt hjerta med
starka tankar i flera månaders tid tills ban en dag (eller
rättare en natt) bröt fram derur, lik en vårflod genom
dalen, öfvorväldigade Athén, dräpte eller förjagade
tyrannerna, och eröfrade åt sitt land och folk dess förra frihet,
dess förra sjelfständighet för en hel menniskoålder**).
Men lät oss gå ned i dalen, der dimmorna allt mera
skingras öfver olivskogen och Kephissus’ stränder. Ur de
dunkla lundarne af Minervas älskade träd framstå grupper
af ljusgröna, gigantiska poplar, fruktrika trädgårdar kring
nätta boningshus, — taflor af idyllisk täckhet.
Akademien, der Plato tolkade och , inskärpte Sokrates’ läror,
låg i denna nejd — sjelfva stället känner man ej med
visshet.
*) Parness’ bergskedja, kal och naken utantill, liar inåt
betydliga skogsparker, mest af den dunkla Apollo-granen, samt
sköna betesmarker.
**) Ir 400 före vår tidräkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
