Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Sista anblick af Österlandet. Första syn af Greklands kuster. Första intryck af Athén. Första bekantskaper. Besök på Akropolen. Eleusis’ vik. Afton vid Olympion. Audiens hos drottningen. Det unga Athén. Det unga Grekland. Den nya Akademien. Vandringar och samtal. Drottningens trädgård. Aftonscen och morgonsyn. Stora utsigter inom liten rymd. Athéns Gudaborgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
27
Två rundade kullar höja sig vid olivskogens kant,
den ena med ett litet kapell, den andra med ett
monument af modern styl. Båda nämner man Kolonos. På en
af dem stod, enligt Sophokles’ sorgespel, Antigone
med sin blinde fader och beskref för honom staden, som
hon såg — Athen. På en af dem fann den åldrige,
olycklige konungen försoning och frid i Eumenidernas lund, —
säger den minnesvärda gripande dikten. Hvilken af de
två kullarne är den, som Sophokles menat, vet man ej
rätt. Från båda ser man lika väl Athen och dess dal.
De ligga bredvid hvarandra midt uti den; från båda är
utsigten lika härlig och fri. Den närmaste, den, på
hvilken en ung tysk Philhellen och fornforskare, Ottfried
Muller, har sin minnesvård, utmärkes vanligen för resande
såsom den rätta. Men det lilla kapellet på den andrn
kullen låter mig tro, att der stod templet, helgadt åt
straffets och försoningens gudamakter; ty de christna
grekerna hafva städse för sed att bygga kyrkor der hedniska
tempel stått, törhända i den något oklara tro, att de
dermed verka någon omvändelse.
Byn, der Sophokles blef född, låg nära Kolonos. Nu
känner man ej dess rum. Men längre upp åt höger i
dalen se vi de lummiga luudarne af Ampolokepi, Sokrates’
födelseort och länge hans hem. Saftiga frukter, de
kostligaste fikon gifva dess trädgårdar åt Athén. Längst bort
mot Penthelikons fot skymta vi Kephissia och Marousi
byar på deras svala höjder, med minnen af Herodes
Attikus och med trädgårdar och landtliga hem, der Athéns
förmögnare innevånare älska att bo när det blir dem för
hett i staden.
Två ting frappera mig vid denna hastiga öfverblick:
den ringa rymd, inom hvilken så mycket stort och
minnesrikt är sammanträngdt, och den Phænixlika lifskraft, som
innebor i denna jord och dess folk.
Århundradens drama, med dess glänsande eller
sorgliga uppträden, dess heroer och skalder, dess flerfaldiga
förvandlingar, kan man här med en blick öfverskåda,
liksom genomlefva på nytt. Bredvid de äldsta gudaborgarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
