Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Ett svenskt hem på landet nära Athén. Patriarkaliskt familjelif. Pan-hagia-festen. En ny Helena. Romaikan. Kephissia. Nymphernas grotta. Dygder och hög ålder hos landtfolket. Åter i Athén. Akademien. Platos minne. Sista teckning i Athén. Demosthenes. Oväntad vändning i mina resplaner. Afresa till Nauplia, Argos och Korinth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(>
Tjugunionde stationen.
hänförelse. Kärleken till dem och till fosterlandet äro hos
honom ett. De utgöra hans ingifvelse, hans storhet och
hans styrka. Han uppmuntrar, prisar eller bestraffar sitt
folk allt efter som det förhåller sig till dem. Hellas’ ära
går honom öfver allt annat; men Hellas’ ära är allt, som
är ädelt och storsinnadt. Demosthenes bär urbilderna
dertill i sitt bröst. Derföre är hans hållning så lugn, hans
röst så väldig, hans mod så orubbligt, hans ord så ädelt
skoningslösa. Man ser det i synnerhet i Philippikerna.
De äro fulla af ädel, bitter harm. Han uppkallar exemplen
af förra stora tider och män för att ägga sitt folk till
kamp emot den macedoniske öfversittaren, elier för att låta
det blygas öfver sin slapphet och likgiltighet. Så mäktigt
hafva endast Israels propheter — äfven derutinnan
efter-dömen för alla tider — vågat tala till sitt folk.
Och sednare, när, efter den olyckliga drabbningen vid
Cheronäa och förlusten af Greklands frihet, Demosthenes
anklagas af sin rival i talarekonsten, Æschines, att vara
vållande till fäderneslandets olycka, huru högsinnade ljuda
ej hans ord i talet, som kallas "för den gyllne kransen"!
Demosthenes påminner folkförsamlingen om de sköna
tider, "då athenarne icke begärde, att lefva om de icke
"kunde lefva såsom fria. Ty hvar och en af dem trodde
"sig vara född icke blott för fader och moder, utan äfven
"för fosterlandet. Derföre hade man äfven nu gjort rätt
"då man vågat det yttersta för att behålla friheten; ty
"hvem kunde förutse utgången? — — Men om äfven
"denna utgång hade legat uppenbar för allas blickar; om
"alla hade vetat den förut, och om du, Æschines, förutsagt
"den och bedyrat det med larm och rop — du, som då
"icke ens öppnade munnen derom, — så borde likväl icke
"Athdn hafva vikit från sin bana, om hon aktat förfädrens
"ära och kommande slägters dom.
"Nej! J män af Athdn, J hafven icke felat, då J
åto-"gen eder kampen för allas räddning och frihet; nej, jag
"svär det vid förfädren, som kämpade vid Marathon, och
"som vid Platäa stodo mot fienden, och dem som stredo
"på hafvet vid Salamis och vid Artemisium, och de många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
