Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Solig morgonfärd emellan öarne Ægina, Poros, Hydra, Spezzia, m. fl. Ankomst till Nauplia. Morgonvandring. Stora utsigter. Minne af grefve Kapodistria. Besök på Palamidos. Skarprättarnes Ö. Utflygt till Argos. Resa till Arkadien. Tripolitza. Arkadiska uppträden. Från Tripolitza till Sparta. Första afton i Eurotas dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Trettiondeförst-a stationen.
gar af "Klephterna" — laglösa krigare kinda för sitt
turkhat och sin vilda frihetskärlek, — så litet förstod folket
ännu den sanna frihetens fordringar och sitt eget väl, att
det tog parti för röfvarer.a emot rättvisans tjenare, och
skarprättarne måste, för att fredas till sitt lif, flyttas till
nämda holme nedanför fästningen och der vaktas af
militär. Der lefde de fritt och, om de ville det, äfven
kräs-ligt. När deras tjenst behöfdes — och den behöfdes ofta
för några år tillbaka — fördes de af beväpnad vakt i
land, och då de fullbordat sitt värf i staden, fördes de
åter af vakten till sin holme. För hvarje hufvud fingo
de 80 drachmer (omkring 7ö francs). Afrättningarne
för-siggingo utan många omständigheter. Skarprättaren riikte
sin cigarr och hälsade vänligt på fången, som äfven rökte.
Båda syntes i godt förstånd med hvarandra. Uppmanad
af den åtföljande presten gjorde fången korstecken,
anbe-fallte sig till Christus ech gick otvunget uppför trapporna
till schavotten. Dock bevakades han noga härvid, ty icke
sällan gömde han en knif på sig, med hvilken han i sista
stunden högg vildt omkring.
Do två skarprättarne blefvo rika på sitt handtverk
under dessa år; men hvad båtado det dem? Fångar voro
de, fångar måste de förblifva, om de ville blifva vid lif.
De voro utestängda från det menskliga samhället, med blott
hvarandra till sällskap. Den ene af de två var en
storväxt man, ocli, som det tycktes af en godmodig natur;
den andre var liten, men hade ett vildt, sataniskt uttryck.
En dag sågs den lille taga tre hundra drae.hmer i sin
hand och kasta dem ut i hafvet. Den långe och den
lille blefvo oense, och en dag, eller natt, för två år sedan,
dräptes den lille af den långe.
Hvilket ämne för en skriftställare såsom Eugene Sue !
Nu har Grekland ro för banditer. Mord- och
röfvare-historier höra ej mera till ordningen för dagen.
Skarprättarne hafva gjort sitt verk. Men ännu måste de
bevakas på sin holme.!
Och nu bort från dessa scener och ämnen, bort till
Idyllens och herdelifvets hem — Arkadien! Vi äro här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
