Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Solig morgonfärd emellan öarne Ægina, Poros, Hydra, Spezzia, m. fl. Ankomst till Nauplia. Morgonvandring. Stora utsigter. Minne af grefve Kapodistria. Besök på Palamidos. Skarprättarnes Ö. Utflygt till Argos. Resa till Arkadien. Tripolitza. Arkadiska uppträden. Från Tripolitza till Sparta. Första afton i Eurotas dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Trettiondeförst-a stationen.
’’slutligen utsigten öfver Triphyliens kuster och det Ioniska
"hafvet vid Nedas utlopp deri."
Hvad jag i öfrigt hört om Arkadien och dess folk
visar, att det för nutidens vetenskapliga turister är i
mycket en "terra incognita", men hvars fördolda naturskatter
— om hvilka underbara sägner gå — torde rikeligen löna
mödan och furorna at en upptäcktsresa.
Jag återvänder till min väg mot Sparta. Den går
ständigt i en uttorkad flodbädd emellan höjder, der
buskar och hedväxter strida med stenarne. Emellanåt
hörde vi toner af herdepipan och sågo hjordar af getter
och får, vaktade af herdar, vackra, unga män med hvita
yllemantlar, kastade öfver axeln, långa herdestafvar och
hvita yllemössor, sådana vi se dem på bilder af phrygiska
hufvuden*). De voro välklädda, pittoreska gestalter,
mycket olika de trasklädda smutsiga herdarne på den romerska
eampagnan. Sina hundar — som för resande ej äro att
leka med — höllo de fast med sina stafvar eller emellan
sina ben medan vi tågade förbi.
Molnen sammandrogo sig hotande öfver oss och
vinden blåste ryckvis fuktig och kall. Vår hederliga värds
i Tripolitza spådomar, att vi skulle bli inregnade, "dränkta"
i den eländiga khan, der vi måste tillbringa natten och
hvars namn var "Krya vrousi" (det kalla vattnet), kommo
åter och åter till mig med dystra utsigter i den mörknande
qvällen under det mörknande fästet. Våra Arrieros, ehuru
de påstodo, att vi icke skulle få regn, voro tydligen icke
trygga, sågo ofta upp till himmelen och drefvo med rop
och slag på hästarne, som syntes ovilliga att gå framåt.
Men emellan de ödsliga bergspassen, emellan de
farande molnen blickade allt emellanåt emot mig ett ljust
anlete fram genom molnslöjan, såsom ett vänligt löfte.
Det var min gamla vän månan, nu i första qvarteret, och
denna syn gaf mig förhoppning i själen.
*) Den nationella grekiska mössan (fez’11) har äfven denna form,
är hög, med spetsen nedvikt mot pannan, och skiljer sig
härigenom väsendtligt från turkarnes rundskurna fez.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
