Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Solig morgonfärd emellan öarne Ægina, Poros, Hydra, Spezzia, m. fl. Ankomst till Nauplia. Morgonvandring. Stora utsigter. Minne af grefve Kapodistria. Besök på Palamidos. Skarprättarnes Ö. Utflygt till Argos. Resa till Arkadien. Tripolitza. Arkadiska uppträden. Från Tripolitza till Sparta. Första afton i Eurotas dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
G9
Ändtligen kommo vi fram till ett par låga kojor
djupt bland bergen. En flod, svälld af de nyss fallnu
regnen, brusade der fram i det den vände ett litet
qvarn-hjul. Bygningarne voro så låga och små, att man måste
fråga sig om de voro ämnade för menniskor. I huset
invid qvarnen fanns likväl ett större öfre rum (mycket
likt en lada hos oss), icke osnyggt och med några
halmmattor på jordgolfvet, och der kunde vi stadna öfver
natten. Vi slogo oss ned i rummets ena hälft, i den andra
gjordes upp eld, och våra Arrieros samt ställets egare
lägrade sig i rummets midt. Fru H * * * lät koka upp
vatten och lagade åt oss the samt en god dryck af
arrow-rot. Våra Arrieros satte sig ned på golfvet i ring kring
en anrättning af varm mat. Så kom natten. Man
bäddade åt sig, hvar på sitt håll, så godt man kunde med
täcken, kappsäckar, kuddar; elden brann ned, gömde sig
i askan, och en liten lampa vid väggen spred ensam sitt
matta sken öfver det nattliga lägret. Sjungande, på
vanligt disharmoniskt sätt, insomnade våra Arrieros, och sedan
äfven mina reskamrater. Jag kunde ej sofva. I qvarnens
buller tyckte jag mig höra åskans dån, i strömmens brus ott
forsande regn. Klockan half tre på morgonen gick jag
sakta upp och ut på trappan för att andas frisk luft och
se mig om, och såg — hvarken åskmoln eller regn, utan
den klaraste himmel full af vänligt tindrande stjernor!
En sådan syn under en sådan resa och efter sådana tillbud
var mer värd än perlor och guld. Glad återvände
jag till min mörka vrå, och lyssnade nu till strömmens
brus och qvarnens buller med helt andra känslor, än nyss
förut.
I dagbräckningen sutto vi åter till häst. Den långe,
lustige Dimitri lyfte mig lätt upp på min gångare, men så
att jag satt baklänges. Gjord uppmärksam härpå genom
min skrattande protest af "ochi! ochi!’’ (nej, nej!), log
äfven han och svängde mig om lika lätt, så att jag kom
att sitta rätt.
Och lätt och gladt tågade vi ur det "kalla vattnets"
dystra dal i den klarnande morgonen vidare pà vår resa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
