Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Solig morgonfärd emellan öarne Ægina, Poros, Hydra, Spezzia, m. fl. Ankomst till Nauplia. Morgonvandring. Stora utsigter. Minne af grefve Kapodistria. Besök på Palamidos. Skarprättarnes Ö. Utflygt till Argos. Resa till Arkadien. Tripolitza. Arkadiska uppträden. Från Tripolitza till Sparta. Första afton i Eurotas dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Trettiondeförst-a stationen.
lila hade vi legat, litet hade vi sofvit, kaffe hade vi ej fått,
emedan det icke fanns på stället; men en varm dryck af
arrowrot hade styrkt oss, och den klara himlen, den rena
ljufva morgonluften, utsigten till en skön dagsresa och att
innan aftonen vara i Sparta, det var mer än kaffe och
mjuka bäddar i gyllne rum!
Huru skön den syntes mig, denna morgon, då jag red
på den minnesrika jorden under en himmel, der alla
hotande moln försvunnit, men solen, beslöjad af en
småningom bortsmältande sky, var utan brännande strålar, och
luften var så lugn, så frisk och mild på en gång, så
gudomligt god! Huru jag drack den, medan min rosenfotade
snälla hvita häst bar mig lätt öfver bäckarue, som floden
och regnet bildat! Och ■— det måste man bekänna — man
ser verlden omkring sig, i stort och i smått, när och fjerran,
si oändligt mycket bättre då man rider, än på något
annat res-maner. Med en god häst och i godt väder är
detta sätt att färdas onekligen det aldra behagligaste. Jag
förstår nu de engelska fruntimrens kärlek derför, och
beklagar att de svenska, genom deras uppfostran, äro
beröfvade ett så lifvande och hälsogifvande nöje.
I den trånga dälden, eller bergspasset, Klissura, som
åtskiljer Arkadien och Lakedemonien, voro höjderna på
båda sidor liksom lefvande af getter och får. Vackra
hvitklädda herdar stodo bland dem med sina hundar och
långa stafvar.
Efter bergspasset vidgade sig nejden, blef gladare
och mera odlad än vi funnit Arkadiens sedan vi lemnat
den sköna slätten vid Tripolitza. Vi voro inne i
Lakedemonien. Hela dagen redo vi dels öfver ödsliga höjder,
dels ned i torra sandiga flodbäddar. Egentlig väg fanns
ingen, endast stigar, mer och mindre obeqväma, dock ej
att jemföra med de palestinska. Ju längre vi komma
söderut, desto vänligare och fruktbarare blir naturen. Höga
bergsspetsar uppstiga i öster och vester framför oss. Vi
ana Taygetus’ närhet.
I Krevata, en u sel liten khan, höllo vi middags-rast.
Ställets äldsta, historiska märkvärdighet är att spartanerna der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
