Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Solig morgonfärd emellan öarne Ægina, Poros, Hydra, Spezzia, m. fl. Ankomst till Nauplia. Morgonvandring. Stora utsigter. Minne af grefve Kapodistria. Besök på Palamidos. Skarprättarnes Ö. Utflygt till Argos. Resa till Arkadien. Tripolitza. Arkadiska uppträden. Från Tripolitza till Sparta. Första afton i Eurotas dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Trettiondeförst-a stationen.
deras bräddar öfverallt. I denna trakt förlägger en
tradition Menelaus och Helenas kungaborg. Vår väg går
ständigt nedåt och blir ofta rätt tröttsam att rida.
Emellanåt öppna sig utsigter öfver den stora, grönskande dalen
med Eurotas och Taygetus och Sparta! En timma
sednare rida vi nedför en bergs-stig, från hvilken vi
oafbrutet kunna öfverskåda dalen i hela dess
utsträckning.
Solen lutar mot nedgången och kastar ur svarta
molnmassor ljungande ljusfloder öfver Taygetus, upplysande
här och der klippborgens djerfva gestalter, höjder och
bråddjup. Skuggor och dagrar, former och färger, höjd
och djup, allt är massivt, stärkt, stort, väldigt, nästan
öfverväldigande. O! Lykurgos och Leonidas! Store
andar, värdiga en sådan natur, huru svag, huru ringa känner
jag mig icke nu! Och ändå har jag trott, att jag kunde
fatta er, kunde vara er like!!
Besynnerligt! På Amerikas ofantliga prairier, med
de oändliga horizonterna, kände jag mig fri, lycklig,
hemmastadd såsom foglon i den fria rymden, och här,
inför en naturscen, icke mindre stor och skön, men af helt
annan art, känner jag mig — beklämd, nästan nedtryckt,
jag vet ej sjelf hvarför. — Aldrig hade jag känt mig
mindre spartansk till mods, än just nu, då jag nalkas
Sparta.
Vi rida genom en välbygd by med kyrka och flera
vackra hus på en höjd, nästan lodrätt öfver dalen, så ned
i den härliga dalen emellan vinland och häckar af
rosenlager; vi rida genom Eurotas’ flod, silfverklar, bred, men
grund, så uppför låga kullar, — grafhögar af det fordna
Sparta — med brutna kolonner, murar och vallar, här
och der stående upp ur jorden; vi rida genom en vacker
olivskog, der hvita marmorpelare visa platserna för fordna
tempel, och vid skogens slut komma vi in i en vacker
liten stad med regelmässiga, trädplanterade gator och hvita
välbygda, ehuru ej stora hus; och nu äro vi i Sparta, men
i det nya Sparta, anlagdt år 183 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
