Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Morgonvandring bland Spartas ruiner. Utsigt af Eurotas’ dal från Spartas Akropolis. Eviga minnen. Det spartanska lifsidealet. Leonidas’ graf. Mistra. Den stora marknaden. Ridt till Platanista och Parori. Lakedaimon förr och nu. Spartas qvinnor. Afresa öfver Hagios Petros till Astros och till Nauplia. Från Nauplia till Mykenä och Korinth. Från Korinth till Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Trettiondeförst-a stationen.
i fasthet och harmoniska proportioner, som om den vore
bygd för ett år sedan, ehuru stenarne hvila på hvarandra
utan tillhjelp af murbruk eller andra mekaniska
förbindningsmedel. Sjelfva rotundan ligger nu till hälften under
jorden. Vi besökte den vid fackel-ljus, besågo
grafkam-maren till höger om ingången och betraktade en mängd
dyrbara spillror af antik skulptur, som lågo här och der
på golfvet i rotundan, allt under anställande af gissningar
och betraktelser, för hvilka jag vill förskona dig, min L*,
ty helt visst skulle du föga vinna på dem. Det. sköna
hvalfvet påminde mig om Panthéons i Rom. såsom det
första utkastet till ett konstverk häntyder på det fulländade
verket, såsom barnet häntyder på den blifvande menniskan.
Högre upp. närmare klippfästningen, visar man
porten till Agamemnons borg, och i pelaren samt de tvenne
kolossala lejonen, huggna i stenen öfver porten, det äldsta
minnesmärket af grekisk bildhuggarekonst. Oeh äfven
detta har sin profetiska storhet. Ty väl hafva lejonen
mistat sina hufvuden oeh väl klumpiga synas mig deras
gestalter; men deras ställning, deras förhållande till
pelaren, vid hvilken de upprätta sig i det de omfatta den
skyddande, oeh hela den kolossala vapenbilliens förhållande
till porten, öfver hvilken den står, har något ädelt, stort
och harmoniskt. Den utgör äfven en talande symbol af
staten och statslifvet under Hellas’ hjelte-ålder. Utom
denna märkvärdiga port oeh lejnnbild finner man endast
nedrasade murar med ofanlliga Btenar qvar af kungaborgen,
som tyckes hafva tagit ryggstöd mot berget. Under en
sten vid portens fot funno vi en svart skorpion, en af de
farliga i Grekland. Den och dess familj* nässlor och
ogräs tycktes nu vara de enda lefvande väsen på stället,
ryktbart genom mord och missdåd’af svartaste slag.
Hela nejden af det "vidt. bebodda" Mykene är nu en
vildmark, på hvilken här och der ruiner af cyklopiska
murar samt halft instörtade hvalf af skattkammare och
grafkamrar lika med den Atreidiska, vittna om att mäktiga
furstar här lefvat och dött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
