Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Morgonvandring bland Spartas ruiner. Utsigt af Eurotas’ dal från Spartas Akropolis. Eviga minnen. Det spartanska lifsidealet. Leonidas’ graf. Mistra. Den stora marknaden. Ridt till Platanista och Parori. Lakedaimon förr och nu. Spartas qvinnor. Afresa öfver Hagios Petros till Astros och till Nauplia. Från Nauplia till Mykenä och Korinth. Från Korinth till Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar. G9
Nästan komiskt förefaller det när man stegrat sin
fantasi genom läsningen af Horners sånger om "folkfursten"
Agamemnon och alla de "gudomlige härförarne" omkring
honom, att få se huru små de jordstycken voro, som de
högborna herrarne nämnde sina riken och herrskaresäten.
En tredje rangens possessionat i Sverige skulle icke vilja
byta sin jord mot hela det vidtberömda Mykenes mark,
och näppeligen mot hela Argolis’ slätt, så vida ej dess
vidtberömda tobak blefve honom en frestelse. Men en
första rangens possessionat i Sverige kunde köpa allt detta,
ntan att dock få ett namn sådant som Agamemnons,
"folkfurstens" med herrskare sinnet och med herrskare-blicken
från Mykenes kullar.
Så litet väger materien i andens och historiens
vågskål.
Vi besökte ännu några ryktbara ställen med
svarta murar och föga ljusare minnen, hvilka icke särdeles
intresserade mig. Mina blickar sökte deremot med
förkärlek upp en grönskande kulle, nordost från Mykene,
der man nyligen upptäckt grundläggningen och trappstegen
till det fordna stora //era-templet, eller den moderliga
Junos tempel, ryktbart för sin prakt och den vördnad,
som egnadts det så väl af Argiverna, som af Greklands
öfriga folkstammar. Vid detta tempel fäster sig en
anekdot, som allt sedan min barndom var mig kär, och som
väl kan få sitt rum på den åldrigas minnesblad från detta
ställe.
"En festdag — berättar Herodot — då Heras prestinna
skulle begifva sig till templet, voro icke oxarne tillstädes,
hvilka brukade draga hennes vagn. Hennes båda söner Kleobis
och Biton spände sig då för den och drogo henne så till
helgedomen, der den väntande folkmängden hälsade dem med
förtjusning. Ynglingarne lade sig sedermera att sofva i templet
och — vaknade icke mera på jorden. Gudinnan hade —
så gades det — till lön för deras handling af sonlig
pietet upptagit dem bland de odödliga. Folket prisade
deras dygd och deras lycka. Oin Heras bild i templet
var så moderligt ädel och skön, som det antika Juno-hufvud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
