Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Nyårsdagen. Grekernas nyår. Återblick på Greklands sednaste frihetskamp. Kleptherna. Rhigas och Koraïs. Den nationella grundfonden. Frihetskriget och dess män. Fogeln Phœnix. Den nya dagens morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 Trettiondeförst-a stationen.
folkning betraktar dom med hemligt välbehag, såsom
turkarnas afsvurne fiender. Klephternas sånger röja detta
hat, och derjemte något af den forngrekiska poetiska
anden. De äro blommor, som icke hafva något utländskt.
Utslagna på Olympens och Parnassens ouppodlade jord, vid
ödemarkens fläkt, bära de prägeln af den vilda natur, som
fostrat dem, samt af den starka folk-klass, som är på en
gång deras anonyma skald och deras hjelte. Låt mig
anföra några af dem*).
"Jag vill blifva klephtl" — säger en yngling.— "Jay
vill vara ödemarkens stolthet och skogarnas kamrat. Jag vill
bo pd bergen ibland de vilda djuren; jay vill hafva klippan
till min bädd och snön till mitt täcke; men jag piil icke tjena
turkarne
En annan gång är det en döende klepht, som talar
till sina vapenbröder:
"Gören min graf rymlig och hög. så att jag der kan
std upprätt, ladda mitt gevär och strida. Gören ock ett
fönster pd min högra hancl, tå alt jag kan höra svalorna
förkunna mig vdrens ankomst och näkteryalen den blomrika
Maj!"
Ur en graf, som någon trampar, stiger en klagande
suclc. Vandraren frågar:
"Hvarför, o! döde, jemrar du diy 1 Ar dig jorden tung,
eller är det det svarta locket i"
"Icke är jorden mig tung, ej heller det svarta locket.
Jag klagar öfver att du ringaktat mig, att du trampat pd
mitt hufvud. Var icke äfven jay ung? Var jag icke en
Palikar ? Har jay icke genomströfvat skogarne i månens sken,
•och har jag icke låtit turkarne känna min arm f
Liksom i den gamla mythologien ser man i dessa
sånger hvarje grotta, hvarje källa bebodda af en nymph,
och hela naturen med alla dess väsen tager del i de tappras
öden. Småfoglarua i skogen, örnarna på bergens toppar,
ejelfva bergen, solen och månen, jordenB strömmar och
*) se: "Esquisses de la littératuie greque möderne par M.
Bangabé."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
