Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Nyårsdagen. Grekernas nyår. Återblick på Greklands sednaste frihetskamp. Kleptherna. Rhigas och Koraïs. Den nationella grundfonden. Frihetskriget och dess män. Fogeln Phœnix. Den nya dagens morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
14.")
himlens moln berätta för hvarandra de tappras bedrifter,
begråta deras död samt hugsvala deras sörjande makar och
mödrar.
En gång är det Olympen, som berömmer sig inför
Ossa att aldrig ha undergått turknrnas förnedrande
beröring. Vid hvar och en »f dess källor står en fana; en
klepht står vakt vid hvart och ett af dess träd. På dess
topp sitter en kungsörn, som bär i sina klor en Palikars
hufvud:
’ Åt kungliga fogel, föd dig af min kraft. Må din
vinge deraf bli en aln längre, din väldiga klo en handbredd
större. Jag var klepht och armatol; jag har dödat turkar
utan tal; men min timma har slutligen kommit I"
En annan gång är det en sårad krigare, som talar
till skogens sångare:
’ •Sägen mig, foglar, om jag skall bli frisk? Sägen mig
om jag skall illerfd mina krafter f — "Pliaskasvara
foglarne, ’’om du vill blifva frisk, om du vill, att dina sdr skola
läkas, sä gå upp pil Olympen, på dessa sköna höjder, der
de friska aldrig sjukna och de sjuka återfå sina krafter. Då
skall du åter kunna kämpa mot turkarne
En annan sång, utan direkt syftning på det nationella
hatet, framställer denna dystert poetiska tafla:
Hvi äro skogarne sif svarta och hotandet Ar det blåsten,
som skakar dem? Ar det regnet, som slår det»? — Del är
ej blåsten, som skakar dem, det är ej regnet, sam slår dem;
det är Charon (dödsmannen), som drager genom dem med de
döda. Han drifver de unga framför sig; de gamla följa
honom, ocli han bär de små barnen, upplagda på sin sadel.
De gamla ropa till honom, de unga knäfalla för honom,
bedjande: stadna, o! Charon 1 nära en by, stadna vid en frisk
källa, att de gamla må få läska sig, de unga kasta sten, oeh
barnen plocka blommor! — Jag stadnar icke vid en by, och
icke vid en frisk källa. Mödrarne skulle komma för att
hemta ratten, och de skulle då träffa sina barn; makarne
skulle igenkänna hvarandra och jag kunde ej åtskilja dem
merl’’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
