Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. En barnfest. Första vårtecken. Ännu en hofbal. Anavryta. Schweitzerhemmet i Attika. Olivträdets läror. En jordstöt. Politiska samtal i Athén. Grekiska carnevalen. Lök-festen. Sorgligt dödsfall. Mainotternas myriologer. Vårens ankomst. Utflygt till Tinos. Evangelistria-högtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
14.")
herdar i fårskinnsfällar, från athenska campagnan, hvilka
se ut, som om de kunde taga ditt lif med lika litet
samvetsskrupler, som om de vore vargar, tänka nu alls icke
på dig eller mig, utan äro djupt upptagna af att betrakta
dansen. Den är ock all uppmärksamhet värd, ehuru den
i hvarje dansande krets alltid är af samma karakter.
För-(lansarnes olika talang utgör den förnämsta skilnaden jemte
ringens mer eller mindre pittoreska gestalter. De flesta
dansarne äro män, en del i fustaneller — en ypperlig
kostym för dans, — en del bära öboernas drägt
pom-poser’’ och grannt färgade "zonaris" (silkesgördlar). Nästan
alla utmärka sig genom välbildade, hufvuden, långa och
smärta gestalter. Endast mycket få fruntimmer deltaga i
dansen. Midt uti hvarje ring står en pukslagare och en
pipare, som på en slags flöjt eller klarinett drillar och
jodlar så att han är helt röd i synen. Emellanåt träder
en man ur dansen och sticker en liten silfverpenning i
artistens gördel eller smetar den medelst saliv fast på
hans panna, hvilket artisten tyckes upptaga ganska väl,
men utan att afbryta sina rullader och drillar. Anföraren
är vanligtvis en ung man. ofta en ganska vacker yngling,
som med upplyftadt hufvud, uppräckt arm och knäppande
med fingrarne tyckes anföra den dansande skaran till
anfall mot något eller någon, som — man icke ser. Rätt
som det är hoppar han högt upp, dykar så ned, svänger
sig omkring, kastar sig bakut i faunisk öfvergifvenhet,
reser sig åter upp, tar åter några höga skutt., eller gör några
andra halsbrytande evolutioner, dervid understödd af den
nästföljande mannen i ledet. Efter denna paroxysm
återtager ban sin lugnare, men ändock utmanande dansrol.
Icke sällan kommer ’en gammal palikari" och tar den
unge anförarens plats, med ett uttryck, som säger: "jag
förstår den saken bättre I" hvilket aldrig bestrides, lian
kastar af sig sina tunga skor för att vara så mycket
ledigare, och utför gedan verkliga storverk af styrka och
epänstighet..
Antingen denna dans är, såsom jag hört det sägas,
en tradition af den gamla phrygiska krigsdansen, eller så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
