Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. En barnfest. Första vårtecken. Ännu en hofbal. Anavryta. Schweitzerhemmet i Attika. Olivträdets läror. En jordstöt. Politiska samtal i Athén. Grekiska carnevalen. Lök-festen. Sorgligt dödsfall. Mainotternas myriologer. Vårens ankomst. Utflygt till Tinos. Evangelistria-högtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Trettiondeförst-a stationen.
i småstäderna dansen hvarje söndag och festdag begynner
straxt efter gudstjensten och framför kyrkan. För några
år tillbaka lärer det ofta varit presten, som efter
förrättad messa blef ledaren för dansen och gjorde de högsta
skutten i Sirto eller i Korsilamà. Nu är detta
förbjudet.
Det var Gregorius den store, som (under ß:te
århundradet af vår tideräkning) satte sig emot bortvisandet
af verldsliga fröjdebetygelser vid religiösa högtider, hvilket
de stränga christna fordrade. Det vore ovist och grymt"’,
menade den milde biskopen, "att hindra folket från
oskyldiga förlustelser på dess högtidsdagar." Han ansåg att de
rätt väl kunde förena sig med hjertats uppriktiga gudstjenst.
Han tyckte kanhända, med den fromme hedningen
Plu-tarch, att ’ tanken på gudomlighetens närvaro borde göra
menniskan glad och icke dyster i hågen." Och det synes
vara den orientaliska kyrkans åsigt än i dag, i motsats till
den puritanska kyrkans i de nordvestra delarne af vårt
jordklot. Låt oss ett ögonblick lyssna till den gamle
greken, född i Chäronea 5 0 år efter Christi födelse. Ehuru
Apollos’ prest och en ganska from man, kan Flutarch gälla
såsom representant af den grekiska philosophiska bildningen
under tiden af det romerska kejsareväldet, ifrån Nero till
Antonin.
"Inga fester — skrifver han — intet vistande i
"templen, intet som vi företaga eller skåda, gläder oss
"mera, än det vi göra och skåda vid gudarnas dyrkande,
"då vi bevista de högtidliga offren, dansarne och
mysterierna. Då är själen icke bedröfvad, nedtryckt, eller
"olustig, som om hon umgi eks med tyranner eller straffande
"makter. Utan när hon som mest tänker på gudomens
"närhet och tror på den, då aflägsnar hon sig allramest
"från all smärta, all fruktan, alla sorger , och
öfverlemnar sig åt glädjen, ända till druckenhet i skämt
"och lek.
"Den, som förlorat tron på försynen, saknar denna
"glädje; ty det är icke myckenheten af vin och stekar,
’ som gör menniskornas fester glada, utan hoppet och tron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
