Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. En barnfest. Första vårtecken. Ännu en hofbal. Anavryta. Schweitzerhemmet i Attika. Olivträdets läror. En jordstöt. Politiska samtal i Athén. Grekiska carnevalen. Lök-festen. Sorgligt dödsfall. Mainotternas myriologer. Vårens ankomst. Utflygt till Tinos. Evangelistria-högtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Trettiondeförst-a stationen.
i locket motsvara Panhagias och engeln Gabriels ansigten
på taflan. För ögat synes emedlertid intet utom tvenne
små mörka hål, ett större och et.t mindre. Något annat
anmärkningsvärdt inom kyrkan såg jag ej, om icke bilderna
af erke-englar och heliga män, som här, liksom i alla
grekiska kyrkor, pryda "Ikonostasen’’ eller skiljeväggen
emellan församlingens del af kyrkan och det egentliga choret.
De äro af samma stela, liflösa typ, som vanligen dessa
bilder, hvilka äfven alla lära ha samma ursprung och
fabriceras af munkar på grekernas ’"heliga berg", Athos.
Desto märkvärdigare i sitt slag var scenen i den
gamla, nu underjordiska kyrkan*). I de dunkla gångarne,
som leda dit, endast upplysta af matta lampor, var luften
qväf och varm; men detta var ett intet emot luften i
hvalfvet der den mirakulösa bilden blifvit funnen och der
folket skockade sig på ett sätt, som syntes mig vådligt
för lifvet. Atmospheren, som här frambringats af mängden
ljus och folk och af bristen på luft, var verkligen
qväfvande. Och ändå sutto här, grupperade kring källan,
(som säges hafva sprungit upp på stället, der Mariabilden
fanns) en mängd lama, lytta, sjuka, blinda, utgamla. De
sutto suckande oeh bedjande, tände små ljus och korsade
sig och beströko sina ögon oeh sjuka lemmar med
källvattnet, som sipprade fram genom en krän, anbragt i
muren. Svettperlor pressades fram på deras pannor och
kinder; — det var en bedröflig syn, helst som man ej
kunde annat än tänka, att do stackars menniskorna
hämtade sig mera ohälsa än hälsa i detta underjordiska hål.
Jag förmådde icke länge dröja der. Jag måste ut i fria
luften.
Kyrkans yttre gallerior och gårdar företedde glada
uppträden. Här såg man pilgrimerna slå sig ned i skaror
och grupper, sköta om sina barn, koka, äta, prata,
promenera, der lägga sig till hvila i murarnes eller
cypressers och olivträds skuggcr vid marmorbassängen på
’•) Den tros ha blifvit förstörd af Syrakusanerna år 400 ofler
Chr. födels».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
