Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. En barnfest. Första vårtecken. Ännu en hofbal. Anavryta. Schweitzerhemmet i Attika. Olivträdets läror. En jordstöt. Politiska samtal i Athén. Grekiska carnevalen. Lök-festen. Sorgligt dödsfall. Mainotternas myriologer. Vårens ankomst. Utflygt till Tinos. Evangelistria-högtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
189
lian ledes fram af sin tjenare, och Papa
Protoposta-tis lägger taflan på hans hufvud, låter honom kyssa den
och lägga den mot sin panna och sina ögon, allt under
det han beder öfver honom med en uppsyn, som om han
varit en automatisk representant af de helige på berget
Athos. Den blinde åter stod der synbarligen under en
stilla, men djup ångest, tyst bedjande och korsande sig;
den arme 1 Det är sista försöket, sista hoppet, och det
är — förgäfves! Men det vet han ej, det tror han ej,
och kanske, när vissheten derom kommer, så har han fått
kraft att bära den; kanske ber han, äfven nu,
förnämligast derom. Om sådana böner till "Panhagia" kan man
säga, som om liknande romersk-katholskn böner till
helgonen: "de taga miste om adressen, men de komma dock
slutligen fram till Herren, som ser mer på sinnelaget, än
på utanskriften."
Efter denna förrättning lägges taflan åter in i sin
gyllne låda, hvilken sorgfälligt igenläses af Papa
Proto-postatis, hvarefter den bäres tillbaka på dess altar, till
venster om den stora ingången till kyrkan. Portarne
öppnas, folket strömmar in och kyssning af de båda hålen
på den heliga bildens betäckning begynner och
fortfar, som förut, men nu af en allt talrikare mängd
andäktiga.
Om aftonen illuminerades kyrkan och dess klocktorn
ganska vackert. Allt flera fartyg kommo, allt större blef
folkbvimlet utom och inom kyrkan; men det var ett
vänligt folklif utan trängsel eller trätor, fridfullt och ljust,
som den härliga natten och dess månsken. Detta sköna
väder var en god lycka; ty hela denna natt tillbringas af
folket ute i fria luften eller i kyrkan, der presterna, i stor
ornat, oupphörligt messa, och hvars dörrar stå vidt öppna
för den oupphörligt strömmande mängden. Ofta, denna
tid, brukar regn inträffa, då folkets belägenhet, i saknad
af tillräckliga härbergen, är vådlig nog för hälsan, och
mången ådrager sig rheumatiska åkommor, som
hvarken Panhagias källa, bild eller bomull kunna böta. Men
nu behöfde man ej frukta något sådant. I den ljusupp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
