Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. En ny Corinna. En elev af M:me Recamier, Eleusis’ och dess mysterier. Examen i Arsakion. Amalion. Unga grekinnor. Morgonväkter. Tyska vänner. Massackrerna i Syrien. Greklands deltagande. Kung Ottos gästfrihet. Samtal med drottningen. Grefvinnan Dora d’Istria. Athén under Juni månad. Afresa till öarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Trettiondeförst-a stationen.
"bekymmer? Alltid finner man dervid anledningar till
bedröfvelse ; än klagar man öfver torkan, än öfver allt för
"mycken väta, än öfver brand, än öfver mjöldryga, än
öf-"ver värme eller köld i otid. Och de högtärade
statsbe-"styren, huru många lidanden hafva icke de i sitt följe?
"Glädjen, som de skänka, bränner likt en böld och väcker
"häftigare pulsslag; men den olust, som de medföra, är
"mera smärtsam och odrägligare än tusen dödar. Ty hvem
"som vill lefva för att behaga folket, månde väl vara
lyck-"lig 1 Blir han än mottagen med bifall och
handklappningar, såsom en pöbelns leksak, så blir han äfven utkastad,
"uthvislad, straffud, mördad, jemmerligen behandlad. Såg
"mig, Axiochus, du statsman, hvar dog Miltiades, hvar
"Themistokles, hvar Ephialtes? Och hvar helt nyligen de
"tio fältherrarne?*)
Axiochus medgifver allt hvad Sokrates anför och
instämmer synnerligen i att tala illa om folket och
folkgunsten. Men — allt det der gör honom icke nöjdare
med döden.
Sokrates försöker nu öfvertyga honom, att döden icke
angår honom. ’"Ty antingen lefver han, och då — har
’ han ju intet att göra med döden, eller ock är han död
"och känslolös, och då vet han ju ingenting derom."
Axiochus förklarar sådant för sophistiskt prat och
skenvishet, som väl kan låta bra, men icke innebär sanning eller
verkar öfvertygelse. Han sörjer öfver förlusten .if detta
lifs goda och skall göra det alltjemt äfven om Sokrates
framförer ännu starkare tröstegrunder af denna art.
Lidelserna fördraga icke sådana spetsfundigheter;
"de tillfredsställas allenast af det, som kan intränga i
"själen."
Sokrates anslår nu andra strängar och begynner tala
om själens odödlighet och om bevisen derför. Han finner
*) Anförarne af Grekiska flottan i drabbningen vid
Arginusiska öarne, (406 f. Chr.) De anklagades att efter sjöslaget icke
ha vårdat sig om de döda och sfirade, och dömdes derföre af
Areopagen till döden. Bland dessa fältherrar var en son till
Perikles.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
