Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. En ny Corinna. En elev af M:me Recamier, Eleusis’ och dess mysterier. Examen i Arsakion. Amalion. Unga grekinnor. Morgonväkter. Tyska vänner. Massackrerna i Syrien. Greklands deltagande. Kung Ottos gästfrihet. Samtal med drottningen. Grefvinnan Dora d’Istria. Athén under Juni månad. Afresa till öarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
231
mysterier framställde, och så visar det sig äfven i en
dialog, skrifven af en hans lärjunge Æschines (omkr. år 406
f. Chr.) *) Jag anför d erur följande drag:
Axiochus, prest i Eleusis, känner sig nära att dö och
kan ej trösta sig deröfver. Hans son, den unge Klinias,
går till Sokrates, som han träffar vid Ilyssus, nära Kallirhoes
källa, och ber honom under tårar att komma och trösta
hans fader. Sokrates följer den goda sonen och,
kommen till Axiochus, förebrår ban honom den nedslagenhet,
hvarmed han motser döden, hvilken likväl måste anses
såsom ett godt, då den befriar den odödliga själen från
kroppen, dess fängelse, och, genom dennes krämpor, en
plåga för vår tillvarelse. Axiochus besvarar denna tröst
med frågan hvarföre den vise Sokrates sjelf blir qvar i
detta lif, då han anser det för en lycka att lemna det ?
Sokrates erkänner, att han nästan längtar till döden när
han besinnar detta lifvets tillstånd och lidande, hvilka han
belyser med exempel, hemtade ur det dagliga lifvet
öfverallt på jorden, och särskildt ur Athéns historia och dess
medborgares lif. Det är märkligt nog att höra dessa
vittnesmål om lifvet hos ett folk och under en tid, som vi,
öfver tvåtusen år sednare, ofta höra prisas såsom
klassiska, d. ä. mönstergifvande.
"Klagar icke hvar ooh en" — säger Sokrates —
"hvad handtverk eller konst han än öfvar, och är missnöjd
"med sina omständigheter? Låt oss betrakta arbets- och
"handtverksfolket. De arbeta dag och natt och förvärfva
"sig knappast det nödvändiga; de beklaga sig och
uppfylla sina nattliga vakor med jemmer och tårar. Skola vi
"se oss om bland sjöfolket? De sväfva i så många faror,
"att de, såsom Bias uttryckte sig, hvarken tillhöra de
lefvande eller de döda. Ty menniskan, som fått det fasta
"landet till bostad, har, lik en amphibie, kastat sig i
hafvet och der gifvit sig helt i ödets våld. Men åkerbruket
"är angenämt! Må vara. Men är icko äfven det fullt af
*) Se Axiochus dier om döden af Æschines, Sokratikern, öfv.
af M. Karl Pfaff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
