Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Ö-resa. Ægina. Morgon vid Sunium. Seglats till Syra. Den sköna Polyxene. Europeiskt lif på Syra. En dag på Delos och Rhenea. Tre dagar på Naxos. Bekantskaper och gästfrihet. Station vid Ios. Homérs graf. Santorin. Vulkanisk bildning. Artiga innebyggare. Ypperliga viner. De spetelske. De barmhertiga systrarne. Katholsk propaganda. En kuslig natt. Sikynos. Anti-Paros och dess grotta. Marmora-hamn vid Paros. Till Naxos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
7
glänsande, mångfärgade hus på tre nakna klipphöjder, af
hvilka den mellersta står som en pyramid emellan de två
andra. Dess topp utgöres af den katholska och äldsta
staden Syra, med kloster och kyrka och minnen från den
tid, då JEgeiska hafvet var sjöröfvares älskade tummelplats
och då öarnes folk funno någon säkerhet mot dem endast
på öarues högsta klippor, hvilka de derföre bebygde och
befästade. Nu har freden och handeln, i förening med
Syras stora och säkra hamn, och klippöns läge låtit dess
stad utbreda sig till hem åt en befolkning af _mer än
tjugufemtusen själar. Hermopolis är för närvarande det
Ægeiska hafvets ansenligaste och rikaste handelsstad.
Klockorna ringde. Det var fest-dag — för något
helgon — och derföre stilla i staden och hamnen. Den
inanliga ungdomen förlustade sig med simmande och
dykande, i det de kastade sig ned från ansenliga höjder samt
fartyg i hamnen. De tycktes vara en slags amphibier. På
eftermiddagen fingo vi besök af den österrikiska consuln
Hahn, en lärd och vänlig gentleman, som förde mig upp i
staden för att göra bekantskap med ett par af dess
älskvärdaste damer och förnämsta skönheter. Den ena af dem
var Dimarchens fru, den sköna Polyxene Damala. Hon
var icke hemma då vi inträdde i hennes salong, möblerad
i europisk smak och vittnande om välstånd och äfven
öfverflöd. Snart derpå kom hon och — såsom en ny
Venus ur hafvet; ty hon hade just nu badat och, för att
icke låta oss vänta, skyndat sig in sedan hon kastat en
hvit musslinsslöja öfver hufvud och hals och det i vågor
nedhängande, mörkbruna håret. Hon var verkligen skön,
om icke precist som Venus, åtminstone som den vackraste
af najader, med ett rundt anlete och behagligt fylliga
former. Hon var derjemte full af lif, och meddelade sig lätt
och gladt på mycket god fransyska. Hon var född och
uppfödd i Athen och hade, efter 12 års vistande på Syra,
ändtligen funnit sig i lifvet der, men prisade det icke, ej
heller dess verkan på själ och sinne, tadlade männernas
klubblif och den ensamhet, hvari de lemnade sina fruar
och familjer. "Huru tillbringar ni aftnarne?’’ frågade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
