Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Ö-resa. Ægina. Morgon vid Sunium. Seglats till Syra. Den sköna Polyxene. Europeiskt lif på Syra. En dag på Delos och Rhenea. Tre dagar på Naxos. Bekantskaper och gästfrihet. Station vid Ios. Homérs graf. Santorin. Vulkanisk bildning. Artiga innebyggare. Ypperliga viner. De spetelske. De barmhertiga systrarne. Katholsk propaganda. En kuslig natt. Sikynos. Anti-Paros och dess grotta. Marmora-hamn vid Paros. Till Naxos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Trcttiondefittonde stationen.
afbröt den inqvisition jag undergick på husets öppna
piazza, dit jag flyktat under fåfängt hopp att undslippa den,
och som förderfvade min njutning af den herrliga aftonen
och stora utsigten. Emellertid var jag nära att komma
ur askan i elden. Båda herrarne voro katholiker, den
långe strängt kyrklig, den andre mera frisinnad. De voro
snart i tvist om vissa dogmer, och den frågvise vände sig
åter till mig. Jag hänvisade från de kyrkliga dogmerna
till kärnan i christna religionen: kärleken till frälsaren och
lydnaden för hans bud, hvaruti läkaren instämde, men icke
den långe herrn, som förskräckt eller stött, jag vet icke
hvilketdera, hastigt försvann, hvilket kändes som en
betydlig lättnad. Med doktor C. öfverenskom jag att följande
morgon besöka de spetelskas lilla koloni i Santorin,
hvilken jag hört berömmas såsom en af de bästa inom
Grekland, der antalet af dessa olyckliga säges uppgå till mer
än 2 00. Men ännu ett ord om den romerska
propagandan.
Den uppenbarade sig sednast i en priors eller högre
kyrklig herres person, som kom att besöka och
uppmana mig att omvända mig till den allena saliggörande
kyrkan, nemligen den romersk-katholska, samt anbefalla
mig läsningen af vissa författare och böcker, hvilkas
ultramontana tendenser jag redan kände. Den hederliga
patern hade ett qvickt, gladt och äfven godt utseende, och
gick så öppet till väga i sitt omvändelse-försök, att jag
omöjligt kunde annat än taga det godt och gladt. Han
hade en ganska fattig och sliten drägt, men jag hade hört
berömmas hans vinkällare Båsoai en af de bäst försedda på
ön, och hans libationer såsom rikliga. Ilans utseende hade
ock något, som bekräftade detta. Derföre besvarade jag
hans uppmanigar med en rätt vänlig tacksägelse för hans
välmening, men försäkrade honom skrattande att jag helt
visst icke skulle läsa M:r . . . s’ skrifter, eller de flera andra
i samma riktning, som han föreslagit mig. Och så skiljdes
vi i ganska godt förstånd med hvarandra. Hvad Dimarchen
och hans fru angå, så ha de alltför mycken takt och
förstånd att plåga mig med frågor och omvändelseförsök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
