Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Ö-resa. Ægina. Morgon vid Sunium. Seglats till Syra. Den sköna Polyxene. Europeiskt lif på Syra. En dag på Delos och Rhenea. Tre dagar på Naxos. Bekantskaper och gästfrihet. Station vid Ios. Homérs graf. Santorin. Vulkanisk bildning. Artiga innebyggare. Ypperliga viner. De spetelske. De barmhertiga systrarne. Katholsk propaganda. En kuslig natt. Sikynos. Anti-Paros och dess grotta. Marmora-hamn vid Paros. Till Naxos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Trcttiondefittonde stationen.
en glödande blick i det den gömmer sig bakom ett litet
svart moln, och hafvet är lugnt, ingen vindfläckt rörer sig.
Men knappt ha vi lagt ut från muren och börja glida fram
på den stilla bassängen förr än en hvirfvel-vind kommer,
fattar i våra segel, svänger och ruskar om Léon så att vi
tumla hit och dit i salongen, Kyria Barbarigo med oss, och
vi ana intet godt då med detsamma kaptenen höres ge
ordres med en desperat ond karls stämma. Hur det år, så
bringar han kuttern åter i jemnvigt, den flyger fram till
lava-ön, der d^n, likasom flera andra der liggande fartyg,
fastgöres med tåg vid basaltklippor på stranden. Fru
Barbarigo landsättes vid den lilla badorten, der hon har
bekanta, och vi tillbringa natten om bord på Léon i kraterns
midt. Men hvilken natt! Stormen brusade vildt och
vågorna dånade rundt om Santorin med ett buller sådant jag
aldrig hört det förr. Äfven inom kratern kommo
elementerna i uppror. Kuttern rycktes lös från sina fästen, dref
mot de andra fartygen, och åter hördes kaptenens vreda,
dundrande röst, förskräckande och betryggande på en
gång; ty man hör väl att fara år å färde, men också att
han är den rätta mannen för att möta den. Grekerna äro
kända som ypperliga sjömän, och kapten Revivi såsom
en af de bästa. Lampan i salongen hade slocknat.
Det var en mörk, kuslig natt, då vi midt i odjurets gap
kunde vänta att hvart ögonblick sprutas upp i luften
under något utbrott af dess vulkaniska lynne, hvilket så ofta
gifvit sig tillkänna och sist för ett par år sedan
förorsakade flera personers död. Vi lågo just vid ort och ställe
för dessa explosioner, ett ställe, som sjöfarande likväl gerna
välja emedan en strömning i vattnet der, af egen chemisk
beskaffenhet, befriar fartygets skråf från all orenlighet.
Om ovädret fortfor kunde vi få ligga här tre eller fyra
dygn.
Under denna angenäma utsigt och de tankar, som
mörkret, stormen och stället ohjelpligen ingåfvo —
somnade jag. När jag vaknade sken solen och allt var lugnt.
Endast de svarta lava-klipporna, vid hvilka vi lågo
fastbundna, påminte om nattens uppror. "Odjuret" hade nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
