Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Ö-resa. Ægina. Morgon vid Sunium. Seglats till Syra. Den sköna Polyxene. Europeiskt lif på Syra. En dag på Delos och Rhenea. Tre dagar på Naxos. Bekantskaper och gästfrihet. Station vid Ios. Homérs graf. Santorin. Vulkanisk bildning. Artiga innebyggare. Ypperliga viner. De spetelske. De barmhertiga systrarne. Katholsk propaganda. En kuslig natt. Sikynos. Anti-Paros och dess grotta. Marmora-hamn vid Paros. Till Naxos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
31
lagt sig till hvila, och vi kunde utnn fara bestiga dess
krater, hvilket var ganska besvärligt och föga lärorikt; ty
dess djup var igenrasadt likt det af Monte Roso, vid
Etna. Ännu kokar vattnet kring öns bräddar och sjuka,
lama och lytta prisa dess välgörande kraft. Bad-anstalten
på den farliga stranden är bästa beviset härpå, och att
hälsan är menniskan kärare än lifvet.
Oaktadt en fullkomlig vindstilla inom Santorins
krater lyckades Léon, tack vare vår kapten, att medelst
mycken lovering och bogsering komma derur, och när vi väl
voro ute blef färden på hafvet härlig; ty vinden steg, blef
god och vi riktigt flögo på de glada, skummande vågorna.
Det var lif och musik, det var förtjusande, i synnerhet
som vi fingo vända ryggen åt Santorin, hvilken, i trots af
dess Santo-vin och alla dess viner och dess artiga,
välvilliga innebyggare blir, för mig Thera, "odjuret", och en af
de hemskaste, otrefligaste vistelseorter på jorden, der jag
icke vill bo, för — jag vet icke hvad! . . .
Innevånarne syntes dock ganska belåtna med sin ö
(stor är vanans makt!); men jag har mina misstankar om
att öns prisade luft icke är utan sina vådor för hälsan.
För tänderna är den afgjordt skadlig. Äfven unga
personers tänder svartna vid roten, och angripas såsom af röta.
Santorins jordlager låter smälta sig i eld och förvandlas
till ett slags porslin af mycket fast egenskap. Man kunde,
påstås det, göra porslin af hela ön. Besynnerliga ö!
Vi skola blifva stilla uti los’ hamn ända till
morgondagen för att se hvarthän vinden då tillåter oss att ställa
vår kosa. Vi önska besöka Anaplii (en helt liten ö, men
med betydande lemningar sedan romarnes tid), Amorgos,
kanske Milo, innan vi hamna på Naxos, der vi skola slå
opp våra sommartält; men nu brusar det alltför starkt ute
på hafvet. I hamnen är detljufligtoch stilla, och stilla ocli
fridfulla äro herdelifvets scener på stranden. ’"Brisseis
har fört oss rundt omkring ett hvarf längs med hamnens
stränder. M * * och jag ha tecknat af Irene-kyrkan.
Ljuf-liga äro aftonens fläktar, solnedgången praktfull. Derute
saktar sig hafvets svall, stjernorna framträda, Mars uppgår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
