Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Ö-resa. Ægina. Morgon vid Sunium. Seglats till Syra. Den sköna Polyxene. Europeiskt lif på Syra. En dag på Delos och Rhenea. Tre dagar på Naxos. Bekantskaper och gästfrihet. Station vid Ios. Homérs graf. Santorin. Vulkanisk bildning. Artiga innebyggare. Ypperliga viner. De spetelske. De barmhertiga systrarne. Katholsk propaganda. En kuslig natt. Sikynos. Anti-Paros och dess grotta. Marmora-hamn vid Paros. Till Naxos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Trcttiondefittonde stationen.
hos hvilken vi undfägnades med äpple-glykö, på
silverbricka bjuden af husets unga, vackra dotter. Allt vittiade
der om ordning och välmåga. Med flickans fader, en
skeppsreddare, en klok och förmögen man, kunde jag
samtala på fransyska, och fick veta åtskilligt om öns tillstånd.
Detta är ej det bästa i följd af sednare års drufsjukjom.
Dock finnas rika män på ön, och skulle finnas flera om
Paros af sina sköna Aparanthus-drufvor kunde tillverka
ett vin, som höll sig såsom Santorins. Men Paros kan
bevara sitt vin endast genom tillsats af resin, och sådant
vin vill icke utländningen ha, hvilket jag ej kan förtänka
honom. Jag önskade den unga dottern i huset en
"mycket god man"’ och hennes far allsköns lycka. Vi gingo
tillbaka genom marmor-köpingen. Det var söndag och på
vägen mötte vi grupper af lustvandrare, qvinnorna lysande
af röda halsdukar och hufvudklädet männerna med röda
mössor och granna skärp, — vackert, folk.
I köpingen voro männerna församlade på kaffe-husen.
Öfverallt rådde snygghet i de små fyrkantiga, tärningslika
husen. Sällan sågo vi en grön veranda, men de bättre
husen hade balkonger. Boningen är på dessa öar tydligen
icke ett hem tör menniskans lif, endast ett skydd för
hennes kropp och dess enklaste behöfver. Folket syntes
nyfiket, men vänligt. Vi äro i år de första främlingar, som
besökt Paros, och bli troligtvis de sista. Febrar grassera,
och oaktadt Paros’ marmor-städer och dess prydliga
hufvudstad Parochia, synes ön vara i ett tillstånd af förfall.
Vi gingo in till en ung, skön qvinna, som stod i dörren
till 3in boning. Febern förtärde henne, tre små barn lågo
halfnakna på golfvet, och hennes man hade öfvergifvit
henne, berättade oss hennes gamla moder! . .. Vi gåfvo
dem läkemedel, som vi medhafva från Athén, samt något
kaffe och socker. Huru de tackade oss!... Ack
marmor-öns skydds-gudar äro flydda.
Blåsten tycks lägga sig. Om möjligt skola vi denna
natt gå till segels för att hinna Naxos. Men vinden är
rakt emot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
