Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Naxos: Villa Somariva. Melanés dal. Fleurios källa. Ö-lif. Idylliskt bröllop. Vår by. Öboernas lynne. Scener ur Naxos’ historia. Dess nuvarande lif. Fester. Stormiga dagar. Naxos’ sköna dalar: Melanés, Fleurio, Potamia, Engarés, Drymalia, Aparanthus. En dag i Drymalias dal. Zeus’ berg och mystiska grotta. Ariadne på Naxos. Ö-lifvets ljussida. Ö-lifvets skuggsida. Afslutning och afresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar. 39
man — springa öfver klingan, en gerning, som älskare af
den klassiska forntiden alltför lätt hoppa öfver. Milo
har ej repat sig sedan, och Athén, som förvandlade den
lilla ön i en grafvarnes ö, skulle snart derefter, af en
större och mäktigare ö, Sicilien, röna en förfärlig
vedergällning. Så straffar stundom historiens Nemesis.
Oaktadt deras egenheter i natur och historia ha dock
de flesta af Cykladerna ett stort syskontycke. Nästan alla
hafvn de en stad på bergstoppen, ett Elias-kapell på en
annan höjd, och emellan de kala höjderna några dälder,
hvilkas större eller mindre fruktbarhet utgör förnämsta
skilnaden dem emellan. Bland de små Cykladerna af
vulkaniskt ursprung är Sant Irene drottningen, bland de stora,
icke vulkaniska, Ariadnes ö.
Om aftonen vid solnedgången begaf jag mig med D:r
Damiralos ut på Bacchus- eller Dionysus-berget, hvars
djerft i hafvet utspringande udde bryter vågorna, som
nor-danstoruien jagar upp, och ger derigenom något skydd åt
redden framför Naxia, ty hamn kan den ej kallas, och
under stark storm förolyckas öarnes små fartyg äfven
på denna redd. Ett halft dussin sådana snäckor, med
särdeles bredt skråf, och rätt prydliga, lågo nu der för
ankar. Stadens förmögna män söka, som bäst, att få
sub-skribtion i gång för anläggandet af en god hamn —
vilkoret för öns möjliga uppkomst.
Aftonen var härlig, solnedgångens färgprakt
obeskriflig. Hafvet var nu alldeles lugnt; mot Dionysus-bergets
sönderslitna klyftor häfde sig ännu stora vågor doft
brusande — stormens sista suckar. Längre ut döko öarne
upp ur det ljusblå djupet, Mykonos, Andros, Tinos, m. fl.,
och längst i norr Ikaria, en ö under Turkiet, från hvilkens
stora ekskogar Cykladerna förses med timmer och bränsle.
Den höga marmorportens massiva båghvalf lyste skönt i
aftonens gyllne glans, — en vacker symbol af
Dionysus-kultens ädla mening. (Bacchus-kulten är af lägre eller
gröfre art.) Men utom denna port och ett par trappsteg
till den är af templet intet qvar. Massor af
marmor-splittror och stenar utvisa huru vandalisk härjningen här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
