Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Naxos: Villa Somariva. Melanés dal. Fleurios källa. Ö-lif. Idylliskt bröllop. Vår by. Öboernas lynne. Scener ur Naxos’ historia. Dess nuvarande lif. Fester. Stormiga dagar. Naxos’ sköna dalar: Melanés, Fleurio, Potamia, Engarés, Drymalia, Aparanthus. En dag i Drymalias dal. Zeus’ berg och mystiska grotta. Ariadne på Naxos. Ö-lifvets ljussida. Ö-lifvets skuggsida. Afslutning och afresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40;
Trettiondeåttonde stationen.
varit, Kanske kunde i högarne, som nu betäcka den gamla
tempelgrunden, några betydligare lemningar träffas. Sjelfva
läget för terfiplet kan ej tänkas skönare. Jag tycker mig
se Dionysus-bilden, med de ädla dragen, det milda
uttrycket, sådan jag sett den i vatikanens salar, stående i
denna öppna port med bägaren fylld af Naxos-vin i sin
hand, räckt till dem, som nalkas Naxos* strand; jag
tycker mig läsa i hans anlete orden: "kommen dödlige!
njuten tacksamt gudarnas gåfva, men vanhelgen den ej!"
Enda minne af Ariadne i Naxia stad är en hvit
marmorbrunn, som bär hennes namn.
Dimarchen berömde klimatet, luften, vinet på Naxos,
folkets sedlighet, godlynthet; men han längtade till ett
in-tellectuelt, bildadt uingängeslif hvilket icke finnes på
Naxos.
Men hvem längtar till sådant eller till något, när
nian lefver i — paradiset? Och jag är nu der. Melanés
dal är ett jordiskt paradis, och Villa Somariva — mitt
hem — en bostad, i all dess enkelhet icke ovärdig en
sådan dal.
Den lilla nätta ljusgrå åsna, som bar mig dit på
mor-gonqvisten den 24:de, visste nog, att den förde mig till
något godt; ty den var hemma på Melanés, kände vägen
och trippade lätt och muntert upp och ned bland bergen,
vikande behändigt undan andra åsnor, dem vi mötte,
lastade med ved eller med säd till staden. En vänlig landtvind
välkomnade och svalkade mig på färden, häckar af
blommande rosenlager och Agnus Castus lyste här och der ur
gröna dälder, palmer vinkade. Efter halfannan timmas
ridt öppnade sig Melanés’ vida, fruktbara dal. En hvit
byggnad i venetiansk styl lyser i fonden ur lundar af
oliv-och andra fruktträd; jag rider uppför en väg emellan
buskar, träd och små hvita hus till en stor gammaldags
port; den öppnas; en gård med veranda af vinrankor, ett
gammaldags komfortabelt tvåvånings stenhus, midt i en
lummig trädgård med gångar och dammar och — — —
det är Villa Somariva. Här mottages jag med öppna
armar af den goda fru H * *, som med sin lilla tyska piga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
