Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Naxos: Villa Somariva. Melanés dal. Fleurios källa. Ö-lif. Idylliskt bröllop. Vår by. Öboernas lynne. Scener ur Naxos’ historia. Dess nuvarande lif. Fester. Stormiga dagar. Naxos’ sköna dalar: Melanés, Fleurio, Potamia, Engarés, Drymalia, Aparanthus. En dag i Drymalias dal. Zeus’ berg och mystiska grotta. Ariadne på Naxos. Ö-lifvets ljussida. Ö-lifvets skuggsida. Afslutning och afresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
45
sidan om dalen äro en mängd marmorstycken under
huggning. Här ligger en välbygd villa, och här möta vi en
grupp herrar och damer med små gossar, bekanta till vår
värds unga dotter och, såsom hon, katholiker och ättlingar
af frankiska eller venetianska slägter. Ett par af
gossarne, litet nyfikna, men så vackra och behagliga, att till
och med deras nyfikenhet är ett behag, följde oss, och en
liten ’ Nicolas Francopolo" åtog sig att vara vår vägvisaro
till Fleurios källa. Solen gick ned i prakt bakom Paros’
blåskimrande topp och jag började frukta att vi ej skulle
hinna vårt mål i tid; men den vackra gossen vinkade oss
framåt med ögon och hand, och med utropet: "oriste!
oriste! (var så god), hvilket man så ofta hör i Grekland
och som användes i så mångfaldig mening, lockade han
oss oemotståndligt framåt öfver torra berg och kullar.
På en gång förvandlade sig det torra sceneriet. Flata
stenhällar utgjorde liksom en bro emellan naturliga dammar
af krystallklart vatten, och vi befunno oss i ett litet
ne-derland af öar och stränder med plataner, rosenlager och
alla de sköna växter, som vattnet kallar fram ur
Greklands jord. Vi voro nu i najadens hem. Vid foten af en
klipphäll, i skuggan af en hög myrtenbuske ser man en
klar vattenspegel; men midt i den pottrar och pöser det
liksom i en kokande vattengryta, svartaktigt grus och hvit
fin sand kastas oupphörligt undan af bläddror, som
uppstiga Mr ett osynligt djup; man hör knappast ett ljud
medan den klara källådern gör sig väg genom gruset till
ljuset. Det är Fleurios källa. Ur hvilka djup eller från
hvilka höjder den har sitt ursprung vet man ej. Dess
vatten är ljufligt, friskt och välsmakligt. Hur skön är ej
dess vagga! Hvart man än ser, ser man samma sköna
växter, friska grönska, samma oordnade, men så täckt
poetiska grupper af små öar, buskar och träd, som spegla
sig i de klara dammarne. I ett olivträd har en vinranka
klängt upp, hvars drufklaser fördubbla sig i vattnet.
Det var påkostande att nödgas lemna najadens
helgedom ännu innan vi fattat all desä skönhet; men solen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
