Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Naxos: Villa Somariva. Melanés dal. Fleurios källa. Ö-lif. Idylliskt bröllop. Vår by. Öboernas lynne. Scener ur Naxos’ historia. Dess nuvarande lif. Fester. Stormiga dagar. Naxos’ sköna dalar: Melanés, Fleurio, Potamia, Engarés, Drymalia, Aparanthus. En dag i Drymalias dal. Zeus’ berg och mystiska grotta. Ariadne på Naxos. Ö-lifvets ljussida. Ö-lifvets skuggsida. Afslutning och afresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Trettioudenionde stationen.
nedgången, månen ännu ej nog ruxen för att kunna fullt
lysa vår återfärd; vi måste skynda oss hem.
Då vi återkommo till Fleurios dal funno vi den
frankiska familjen, som ännn njöt aftonens svalka på bejget,
och då vi skiljdes från den följde oss två blonda
allra-käraste gossar, som skulle föra oss hem på ginväg Cfver
bergen. De ville bära våra parasoller, schawlar, göra oss
hvad små tjenster de kunde, ville gerna språka och
nödgade mig till den sorgsna bekännelsen, som jag nu
begynner att litet blygas för: ’"Dèn kattalavo Elleniko!"
(Jag förstår icke grekiska)!
De kära barnen förde oss riktiga stengets-vägar öfver
bergen, för hvilka jag fann ersättning endast i utsigterna
åt hafvet och en och annan blick ned i en grönskande dal
emellan bergen, ty Naxos består af bergsryggar och dalar
med hvar sin lilla bergsflod. Sent återkommo vi till vår
dal mycket trötta men ändå mera upplifvade af att ha
sett något så förtjusande, som Fleurios källa.
Mer än en gång ha vi sedan varit der, sist för att
fira en fest på nordiskt vis. Du förstår att man då skulle
något äta och dricka. Vi skulle ha kaffekalas, och kaffet
skulle kokas med källans vatten, hemtadt på sjelfva stället,
der den uppspringer. Ursprungligare kunde det ej fås.
Vi samlade stickor och strå och gjorde upp eld invid en
buske för vindens skull, då Frances förskräckt ropade:
rmyr-tenbusken brännes!" Vi sågo oss om efter en sämre slags
buske. Men omöjligt att finna något simplare än
rosenlager eller den skönt blommande myrten. Det förstås att
kaffet blef utsökt.
Fleurios källa lxar låtit mig finna den forn-grekiska
tron på najader, likasom den skandinaviska tron på
källornas elfvor, ganska förståndig, mycket förståndigare än den
opoetiska tro, som icke vill se något individuelt, något
egendomligt naturväsen hos en källa. Kan man icke
antaga hos källan, trädet, plantan, en egendomlig ande, utan
att förblanda den med en personlig, medveten ande (den
grekiska villfarelsen)? Jag tror derpå; Fleurios najad har
hviskat det till mig, och sagt mig att som menniskan är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
