Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Naxos: Villa Somariva. Melanés dal. Fleurios källa. Ö-lif. Idylliskt bröllop. Vår by. Öboernas lynne. Scener ur Naxos’ historia. Dess nuvarande lif. Fester. Stormiga dagar. Naxos’ sköna dalar: Melanés, Fleurio, Potamia, Engarés, Drymalia, Aparanthus. En dag i Drymalias dal. Zeus’ berg och mystiska grotta. Ariadne på Naxos. Ö-lifvets ljussida. Ö-lifvets skuggsida. Afslutning och afresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekland och dess öar.
47
barn i Guds hus, så äro källan, blomman, trädet, alla
naturens älskliga väsen barn i hans trädgård, hans paradis,
och bära till menniskan ett ord om hans väsen, hans lif.
Fleurios källa bärer ett sådant ord under det den
befruktar de torra fälten, föder de stora platanerna,
framkallar blommor längs sina stränder, skänker sina
krystall-klara vågor åt växter, djur och menniskor, gifver städse
och begär aldrig något igen. Om man orenar hennes
vågor, om man använder dem för ringaktade ting, derom
sköter hon intet; hon väller ständigt lika klar och ymnig
ur sitt fördolda djup, och renar, välgör, förskönar. Djup
är hennes bädd och stenbeströdd; du ser henne ej på
något afstånd utom af träden, som hon låter växa och
frodas, af Agnus Castus’, rosenlagern, som utmärka hennes
väg intill dess hon hunnit — hafvet. O, Fleurios källa,
hur skönt är ditt lif!
Från Fleurios källa är väl en timmas fotväg till
Po-tamias dal. Man vandrar öfver en stenig bergsrygg, så
nedför en ravin med de besvärligaste trappsteg af
marmorblock. Trappstigen böjer sig åt höger emellan klipporna
och på en gång måste vi åter stadna, öfverraskade och
betagne . . . nej förtjusta, ty scenen, som med ens öppnar
sig för våra blickar, är lika storartad, som fridfullt skön.
En vid krets af svällande, böljande löfmassor ligger, likt
en stor insjö, inom en krans af berg, med solbeglänsta
sluttningar och kullar, beströdda med hvita villor, byar och
venetianska torn. Ur ringen af borgens vågiga linier
uppstiga några berg med herrskarekarakter. Det är ej mer det
fantastiska Bolibaz, det är en hög klippa, bärande en
borgruin ifrån medeltiden, det är, längre bort, Monte Zeus’
befallande spets med minnen af urtiden. Ilär draga sig de
andra bergen undan och lemna horizonten fri, och fjerran
öar framskymta, omgifna af hafvets blå dunstkrets. Men
dalen framför våra fötter fängslar framför allt våra
blickar. Den är större och rikare på former än Melanés’ dal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
