Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Naxos: Villa Somariva. Melanés dal. Fleurios källa. Ö-lif. Idylliskt bröllop. Vår by. Öboernas lynne. Scener ur Naxos’ historia. Dess nuvarande lif. Fester. Stormiga dagar. Naxos’ sköna dalar: Melanés, Fleurio, Potamia, Engarés, Drymalia, Aparanthus. En dag i Drymalias dal. Zeus’ berg och mystiska grotta. Ariadne på Naxos. Ö-lifvets ljussida. Ö-lifvets skuggsida. Afslutning och afresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Trettioudenionde stationen.
tärningsformadt hus, hvars port smyckades af gröna
qvistar.
Mot aftonen vandrade äfven vi dit. P& en öpptn, af
träd beskuggad plats funno vi några och femtio ungi och
gamla personer samlade. Dansen pågick som bä6t under
sång, beledsagad af pipa och trumma, i munter takt, men,
såsom vanligt, utan tecken till melodi. Bruden dtnsade
som bäst i sluten ring jemte en annan ung qvinrn och
två män i pomposer. Hon var en flicka om några och
tjugu år af ett behagligt, godt och klokt utseende.
Hennes klädning var af rutigt brokigt sidentyg, på hufvudet
bar hon det vanliga Athénska klädet, sammanviradt med
håret, och ett par blommor, kring halsen flera guldkedjor.
Brudgummen var yngre än bruden, hade, äfven han, ett
godt utseende, var en arbetare i Lazaristernas trldgård
och hade, liksom bruden, litet egen jord. Ingendera voro
förmögna, men de egde eli koja, ett hjerta och — en
trädgård, och mer behöfde de icke på Naxos för att lefva
lugnt och sällt. Nästan alla personerna i
bröllopssülska-pet voro af hyggligt utseende och alla hade renliga
drägter. Männerna buro röda eller hvita stickade fez,
qvinnorna alla den Attiska hufvuddrägten. Denna är klädande
eller missklädande, allt efter som den vårdas. Dtn kan
likna en vacker fjäril med utbredda vingar, hvilande på
hufvudet, den kan ock likna ett trasigt knyte. En och
annan danserska var rätt täck och prydlig, men vackrare
flickor har jag sett vid svenska bondbröllop. Barnen
utgjorde den minst trefliga delen af församlingen, voro illa
klädda, sågo sjukliga och arga ut, och voro ständigt
färdiga att skrika eller slåss. Bland Naxos’ härliga
trädgårdar felas tydligen ännu en menniskobildnnde, en
"barnträdgård" i meningen af de tyska "kindergarten".
Man mottog oss mycket vänligt och väl, gaf oss
stolar och var angelägen att vi skulle kunna väl se dansen.
Den utfördes här oftare af två än af flera personer,
oftast af en man och en qvinna. Den påminte mig i
mycket om negrernas danser på Cuba. Mannens dans
uttrycker, under hvarjehanda krumbugter, en kurtis för hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
