Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Naxos: Villa Somariva. Melanés dal. Fleurios källa. Ö-lif. Idylliskt bröllop. Vår by. Öboernas lynne. Scener ur Naxos’ historia. Dess nuvarande lif. Fester. Stormiga dagar. Naxos’ sköna dalar: Melanés, Fleurio, Potamia, Engarés, Drymalia, Aparanthus. En dag i Drymalias dal. Zeus’ berg och mystiska grotta. Ariadne på Naxos. Ö-lifvets ljussida. Ö-lifvets skuggsida. Afslutning och afresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54;
Trettiondeåttonde stationen.
Den 18:de Åugusti.
Vår kutter är kommen, och så fort nordanstormen, som
herrskat sedan nära en Tecka, lägger sig, skola vi afresa
till Eubea. Emellertid vill jag uppteckna några scener ur
Naxos’ historia, till en del hemtade från den tyske
Phil-hellenens, professor E. Curtius’ allrakäraste monografi
öfver Naxos, hvilken jag råder dig att läsa om du vill ha
en njutningsrik slund.
Naxos’ historia påminner mig om vissa panoramiska
resebilder och scener, emellan hvilka förhänget faller. Då
blir allt stilla och tyst en stund. Så uppstämmes musik,
förhänget går upp och vi se en ny bild eller scen under
samma resa, utan synbart sammanhang med de föregående.
När förhänget första gång går upp öfver vår ö’s historia
se vi blott chaotiska bilder från en ur-tid, då hela
jör-dens lif liknade en saga, full af underbara förvandlingar.
Titaner kämpa med gudar om herraväldet, segra och
besegras ömsom. Vulkaner uppstiga ur Ægeiska hafvet,
liksom framslungade af underjordiska makter. Men
gudahänder binda de himmelsstormande Titanerna, vulkanerna
tystna, öarne blifva stilla och klädas med skönhet. Så
kommer en lång regnnatt, under hvilken — förhänget
faller. —
När det åter går upp lyser en ny morgon. Darrande
uppstiga ur djupet hafvets döttrar, skönast bland dem
tvillings-öarne Paros och Naxos, så nära förenade att de
i forntiden nämnas med ett gemensamt namn: Paro-Naxia.
Dock voro de af olika skaplynne. Paros, en ädel
marmorgestalt, är rik på goda hamnar. Naxos är dock den
mäktigare naturen, den är begåfvad med paradisiskt sköna
dalar, rika källor, väldiga, höga berg.
Följande akt visar oss en ny skapelsedag. Historien»
gryning uppgår öfver Ægeiska hafvets öar; skymning
råder dock ån, och i förvirrade gestalter se vi sjöfarande
och sjöröfvande folk: Leleler, Karier, Phenicier, jaga
hvarandra från kust till kust. Hvad det ena bygger det för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
